faw

Trots lite för lite motivation drog jag ner och ställde mig på löpbandet. Och vilken nedra tur det då! Det kändes relativt lätt och motivationen återfanns igen. Det blev cirkus åtta kilometers löpning och så lite nedvarvning på det. Sedan drog jag förbi päronen en snabbis för att tanka över en massa foton. Och hur underbart är det inte då, när man kommer där hungrig, stressad och småirriterad och får denna lilla hjärtliga och goda gullepresent? Då smälter man lite och färden hemåt gick lite lättare..
Nu har jag precis lagat tortellinigratäng (recept imorgon om det blir ätbart) och fått i mig en rejäl dos godis. Nu ska jag besöka duschen och gråta en tår över att derbyt går åt fanders. Vad tusan händer?!