Jag har sprungit långt

I torsdags skippade jag intervallerna eftersom det killade i halsen. Igår gick jag hem tidigt och tänkte springa långt men skippade det eftersom jag hostade som en toka. Idag blev det istället av och oj så bra det gick. Kanske det bästa  löppasset någonsin? 

Det var lite kyligt när jag sprang iväg men efter några meter var det alldeles lagom. Jag försökte hålla nere tempot i början för att inte ta slut. Och sedan rullade kilometrarna på. Jag tog samma runda som förra lördagen med en liten avstickare för att öka sträckan med en kilometer. Och jag sprang på, kände mig pigg som aldrig förr och kände aldrig att puls och andning blev för ansträngda. En löpares önskedröm vad gäller känslan under ett löppass. Och när jag landade hemma stannade klockan på 18 kilometer och 1.45,30. Helt galet! En kilometertid på under sex minuter per kilometer, hela vägen! Nu börjar jag känna att knät håller, och löpformen börjar komma. Så Halvmarathon - bring it on!


Mulet och regn verkar funka



Bra musik verkar funka



Tack kroppen!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0