faw

Idag har jag sprungit ute. Hela fem kilometer blev det och ingen känning avlöparknäna alls. Så fantastiskt underbart! Det tog mig hela dagen att komma iväg. Först var tanken att köra benstyrka i gymmet i morse. Sedan skrotade jag den iden och åkte iväg och lunchade med familjen istället. Sedan liksom rullade dagen bara iväg och vid sex blev jag galet hungrig när jag satt och jobbade. Så jag käkade middag och tänkte att någon löpning lär det ju inte bli. Men det blev det, dock lite för nära på maten för jag fick håll som inte var att leka med. Jag känner av det fortfarande. Den första kilometern var piece of kaka, nästan för enkel. Sedan kom mitt håll och det var inte fullt så enkelt längre. Det var överjädrigt i cirka två kilometrar och sedan blev det något bättre. Med håll, forna löparknän och inte allt för mycket löpning på sistone är jag nästan euforisk över min lilla tur. Fem kilometer på omkring 27.40 och jag tackar kroppen. Amen.