faw

Efter en lång dag med två vändor till dagis och massa stillasittande jobb drog jag ut på löpintetvaller. Jag var hungrig, seg och lite småirriterad och kände att det var dömt att misslyckas. Men man ångrar aldrig en träning, tänkte jag. Så jag hoppade ut, slog på min Garmin och fick vänta. Och vänta. Och vänta. Det tog omkring en kvart för den att hitta satellit. Om jag var irriterad innan blev det inte direkt bättre nu. Men jag sprang iväg, höll ett för mig "normaluppvärmningstempo" och klockan visade typ promenadtempo. Ååh. Om jag var irriterad innan blev det inte bättre nu heller. Jag startade om klockan och kutade iväg. Den verkade repa sig. Och sedan blev det lite hattigt med tempot den visade. Frustrerande. Och opålitligt. Jag fick ingen koll alls på tempot. Kroppen kändes annars pigg och benen likaså. Men ändå gick det så långsamt, om man nu ska lita något på klockan. Jag hoppas jag hinner vakna och tända till inför Tjejmilen på lördag. Mina tre senaste löpupplevelser har inte varit förstklassiga. Men till passet.

Men som sagt, man ångrar inte en träning. Det stämmer även idag. Nu ska jag tanka sömn för att kunna vara på gymmet tidigt. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis blir den grym!