faw

I måndags var det dags för en sväng på löpbandet. Efter lördagens förfärligt tunga runda hade jag väl inga höga förhoppningar. Men ändå, man vill ju prestera. Och det gick väl okej. Men inte mer än så. Det är som att konditionen har fått sig en törn. Jag lyckades inte riktigt komma ner i puls ordentligt mellan intervallerna vilket gjorde att de blev jobbigare och flåsigare för varje intervall. Riktigt jobbigt. Men, jag ökade hastigheten något under intervallerna och närmar mig nu 17 km/h. Alltid något!

Skavsår, svårt att andas, tunga ben, håll, törstig.. Det kan sammanfatta dagens åtta kilometers löpning och tre kilometers gång. Kroppen svarade inte för fem öre och mot slutet fick jag dessutom ont i baksida lår och smärtan strålade ner i vaden. Jag som vill ha svar på allting analyserar såklart till förbannelse. Några orsaker kan vara att jag har styrketränat extremt dåligt denna vår och sommar. Jag har inte tränat över huvud taget på en vecka och två dagar (för att vara exakt), jag har kanske lagt på mig något semesterkilo som gör sig tillkänna. Min motivation är dessutom bortsprungen någonstans. Men det allra tråkigaste är känslan. Det är så tungt och benen svarar inte alls och den känslan har jag levt med i ett par månader nu. Och det har jag inget svar på. Och det är så ledsamt! Totalt sprang/gick jag elva kilometer på 1.18,56. Men nu är det bara att kravla sig upp, ta sig i kragen och ladda om för bröllop.

I tisdags cyklade jag min sista cykelklass innan semestern. Det hade kunnat bli succé, men någon hade varit inne och pillat på stereon så först blev det inget ljud alls. Sedan fick vi fjutt på diskanten. Men under uppvärmningen fortsatte jag pilla och tillslut blev det någorlunda ljud i systemet. Skönt det. Men det är ändå en instruktörs mardröm när tekniken inte är med. Men vi fick cykla och svettas trots detta.

I söndags var det dags för långpass igen. Och känslan var som förra veckan: Det kändes bra! Tempot är fortfarande inte riktigt vad jag vill, men jag tog mina 16 kilometer och dessutom med en bra känsla nästan hela vägen. Så fantastiskt skönt. Känslan från fredagens sexkilometare var som bortblåst och det tackar jag ödmjukast för. Totalt löptes 16 kilometer på 1.42,19.

Hur många gånger har jag skrivit tung löpning den sista tiden? Men i fredags var det verkligen tungt. Jag tog mig ut på en sexkilometersrunda och den ville aldrig ta slut. Den känslan, när man knappt orkar, den är inte rolig. Sex kilometer löptes på 35.10 och efteråt hade jag i alla fall skrapat ihop ett träningspass. Man får se det positivt!

Äntligen, äntligen tog jag mig över 14 kilometer. Kroppen har minst sagt varit trött och inte alls svarat på löpningen som jag velat. Men förra söndagen gjorde jag allt för att bryta gamla mönster. Jag menar, bara att långpasset var på en söndag bryter ju mitt lördagsmönster. Sedan sprang jag en annan, helt ny vända. 7,5 kilometer åt ena hållet och sedan hem. Det var varmt och stundtals jobbigt, men en helt annan känsla mot hur det varit den senaste tiden. Det enda jag inte alls var nöjd med var tiden. Men nu ville jag mest spräcka gränsen och bara göra det. Så om jag glömmer tiden för en stund så är jag nöjd! 14 kilometer på 1.42,19 blev resultatet. Och vet ni vad? Idag gjorde jag det igen! Men mer om det sedan. Puss!

Min cykelklass har varit riktigt härlig nu under sommaren. Det är den väl i och för sig alltid. Men ändå, sommaren gör något med den. Nu har jag dock fått halsont och börjar bli förkyld så vi får se hur det blir med min cykelklass imorgon. Jag ska försöka sova bort baciluskerna och vakna till ett friskt jag imorgon!

Svettiga tights är en sak. De blir liksom det när man tränat. Men svettiga tights som ser blöta ut, det är en annan sak. Haha. Om vi säger så här. Jag fick dra ner linnet lite extra när jag avslutade med några gummibandspullups. Men så kan det gå. Och det är väl ändå bevis på en bra cykelklass? Med många härliga deltagare!

I måndags stack jag iväg på en åtta kilometers löprunda innan mannen skulle iväg på fotboll. Det började regna lagom när jag vände hemåt efter fyra kilometer. Som tur var var det bara ett lätt regn som var lite härligt uppfriskande. Och löpningen kändes faktiskt riktigt bra idag för första gången på jättelänge. Kan det vara för att jag sprang i mina favoritskor som numer har hål vid båda stortårna? De andra har gett mig gigantiska skavsår, så jag körde i mina gamla som jag bara inte kan kasta. Hur som helst. Åtta kilometer på 45.26 blev det och det är jag nöjd med!

I onsdags blev det backintervaller. Varma, jobbiga och lite underbara. I alla fall efteråt! Jag vet dock inte när kroppen ska sluta kännas sådär seg och likgiltig och få lite mer krut och energi. Jag väntar fortfarande.

I tisdags körde jag min cykelklass i vanlig ordning. Den hänger med hela sommaren, jag tar dock några veckors Sats-semester i augusti. Tror jag. Än så länge är det många som hänger på och det är kul. Efteråt körde jag pullups med gummiband, 5x2, och det kändes helt ok.

Efter att inte ha kört löpning på väldigt länge (för att vara jag) ställde jag mig i måndags på löpbandet efter jobbet för att kicka igång kroppen med intervaller. 

Förra veckans cykelklass gick bra, men jag börjar känna att det är dags för musikbyte snart. Dock får det vänta några veckor. Jag kör samma upplägg juli ut i alla fall. Och får nog ett par veckors instruktörssemester för att ladda batterierna och gnugga musikknölarna. Men under tiden kör jag på och hoppas att inte alla tar semester samtidigt.

För två veckor sedan körde jag ett härligt intervallpass, och den veckans tredje pass med intervallkaraktär. Jag gick från jobbet och hade inte alls lust att träna. Men jag gick in på Sats Stadion med tunga ben och kom ut som ny! Härligt det där.

Rödfärgade i fejset - beviset på grisiga intervaller 

Sammanbiten..

..jag var tvungen att ta en glad selfie för att väga upp

Vi var många som valde att cykla i tisdags, kul! Efter min klass tog jag gummibandet och försökte mig på några pullups igen. Men jag är kvar på min platå och tror jag får satsa helhjärtat på dem efter halvmaran. Jag har liksom ett fokus nu som inte går att rubba på. Och mer tid finns inte riktigt. Men jag ska tillbaka!