Älskade löpning

Igår blev det lunchlöpning. Dock inget antastande av löpband, utan jag gav mig ut i naturen. Jag hittar ju inte alls i dessa norra krokar så jag fick hjälp av min Sats-kollega att hitta. Och där fanns ju motionsspår av varierande karaktär. Dock vet jag ju att mitt lokalsinne inte är min starkaste sida och jag fick en stunds panik när jag trodde jag irrat vilse.. Men jag kände igen ett (jättejättelångt) skosnöre som jag visste att jag sett på ditvägen och då släppte paniken och jag blev rätt (läs: vääldigt!) lugn igen. Hehe. Dock var tanken att jag skulle ta mig runt cirka sju kilometer efter helgens sex (kilometer..). Men det var ju två kilometer att ta sig till spåret. Och lika logiskt var det då två kilometer tillbaka till Sats igen. Och så sprang jag åtta. Hoppsan. En runda på tolv kilometer blev summa kardemumma. Och lyckan var fullständig när jag hade (och fortfarande har) ett knä med ingen som helst känning av något löparknäont. Ojoj, sicken lycka! Sedan bör det tilläggas att jag sprang i värsta lervällingen vilket gjorde att det tillslut klaffsade rejält om fossingarna. Men inte gjorde det mig något.. På fredag gör vi om rundan, men då ska jag försöka få till 9-10 kilometers löpning.


Härligt leriga fossingar och ben. Tur att det finns duschar.


Om en liten stund är det dax för mig att dra ner och intruera en Body pump. Nu är det sista veckan på sommarschemat och nästa vecka är det höstschema med klasser på måndagar och onsdagar som gäller.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0