faw

I fredags var det dags för ett långpass igen. Planen var 14 kilometer och så blev det. Känslan var långt bättre än förra veckans långpass. Tills jag nådde kring milen. Då blev det riktigt tungt och gick segt framåt. När jag sedan nådde den första av tre-fyra monsterbackar tog jag totalslut i benen. Den känslan har jag nog inte varit med om tidigare. Musklerna liksom slutade svara. Det var nästan lite läskigt och tempot var inget att skryta om. Men, jag var fast besluten om att inte gå för allt i världen så jag sprang på men det gick inte snabbt. Men hem kom jag och 14 kilometer löptes på 1.26.40. Helt ok med tanke på känslan de sista två kilometerna. Men sedan blossade mitt skavsår upp igen så i lördags och igår har jag haft så ont att det varit helt galet. Jag har stapplat fram med en ballongfot. Idag har det dock varit bättre, skönt!

I torsdags var jag ledig och startade dagen med havregrynsgröt toppad med färska blåbär, kalaonibbs, chiafrön, psylliumfrön, mandlar, kanel och mjölk. Sedan åkte hela familjen till landet och jag fick äran att ta tåget medan de andra åkte bil. Haha, äran att få lite egentid. Jag ville nästan sitta kvar och åka en bit till. Men det var helt underbart att komma ut på landet, se barnen ha det helt fantastiskt och själv njuta. Allt blir så enkelt. Det är bara att öppna dörren och så är man ute. Vilket vi varit hela dagarna i det underbara vädret.

Det har varit proppade dagar denna vecka och det som blivit lidande har varit sömnen. Men nu ska det bli skönt med nästan fyra (!) dagars ledighet där vi sticker till landet och myser. I tisdags fick jag mysa med duktiga cykeldeltagare och jag har vissa delar av mitt cykelpass jag inte är helnöjd med. Vi får se om det blir någon ändring eller om jag kör på tills jag byter hela och satsar på det. Det är inte min melodi att göra något halvdant, men vi får se hur det blir.

I måndags var det dags, för trettonde gången, att springa Vårruset. Jag har sprungit det varje år sedan 2005, jösses vad tiden går! Jag kände mig väldigt segstartad och första kilometern var tung. Sedan lossnade det fram till tre kilometer då jag fick någon form av överjädrigt håll. Det skar som knivar i mage och vid nyckelbenet. Fy tusan. Men jag bet ihop som aldrig förr och var därför inte helnöjd med tiden även om det är den snabbaste femman denna säsong. 27.04 blev det och jag hade hoppats komma under 27 minuter. Men det får bli en annan gång. Fokus nu är ju ändå att springa halvmaran fort i höst. Efter målgång var vi ett stort gäng som picknickade innan hemfärd. Vädret var dessutom bra så vi fick en skön träningskväll.

Det är helt fantastiskt! Sverige slår ut Kanada och tar guld i hockey-VM efter straffar!! Nu är det ju störtomöjligt att få en hel nattsömn. Men så värt det!

Glad lilleman

Gårdagens långlöp. Jag vaknade med huvudvärk och kände att ta ut sig med träning egentligen inte var ett bra alternativ. Men mitt inbokade långpass var just inbokat och jag kände inte för att skjuta på det. Så jag sprang iväg. Med så nedrans tunga ben från första löpsteget. Det gick lite upp och ner och ibland hade jag små korta flow. Med fokus på korta. Den sista biten var bara överjädrig och jag mådde dåligt, hade förfärligt tunga ben och bara längtade till allt som inte hade med löpning att göra. Och när jag kom i mål var jag tvungen att sätta mig eftersom jag knappt kunde stå. Fy för denna känsla. Men med gårdagens vilja var jag så galet nöjd. Jag gjorde det! Och tiden? Jag väntade mig det värsta och sprang in på 1.16.24. 13 kilometer på 76 minuter och under sex minuter per kilometer, så skönt efter gårdagens känsla! 

I torsdags körde jag en Body pump som kändes helt okej. Några avhopp hade vi nog på grund av vädret och min musik började plötsligt hoppa. Samma fil på mobilen som jag haft hela tiden. Så märkligt. Hur är det ens tekniskt möjligt? I alla fall. Idag körde jag långlöp som var så förfärligt tungt! Alltså förfärligt. En rapport om det kommer när jag orkar gå igenom löpet.

Måndag: Intervaller 10x200 meter, totalt 8 km

Igår hann jag med en löprunda medan morfar passade barnen. Jag pinnade iväg och kände tunga ben, men tryckte ändå på som tusan. Och trots att jag verkligen kämpade så blev tiden inte så bra som väntat. Konstigt det där. Men jag är nöjd och tacksam ändå. Jag skulle springa långsammare enligt plan, men om det finns mer att ge har jag väldigt svårt att mesa. Sex kilometer löptes på 32.23. 

Igår körde jag en svettig cykelklass med pigga ben. Det var länge sedan jag kände mig riktigt pigg i benen så det var härligt. Förmodligen beror det på att jag gav kroppen två vilodagar efter lördagens långpass. Och en härlig brunch på Trattorian. Så vila och mat ska absolut inte underskattas. Efter cykelklassen nötte jag på med mina pullups som nu har blivit en tisdagsvana. Dock har jag nått en platå och behöver ändra upplägget för att orka tyngre och fler. Jag får fundera på det.

Jag hade en jättehärlig Body pump i torsdags. Efter klassen stod jag kvar och chitchattade en bra stund, härligt! Igår var det Eurovisionkväll för hela slanten. Med Portugal som vinnare. Det var kanske inte mitt val av vinnare, men resten av Europa verkar ju vara rörande överens. Efter en sen kväll var det helt fantastiskt att båda barnen vaknade vid halv åtta. Helt otroligt!! Trots detta är jag jättetrött men får råda bot på tröttheten med brunch med vänner. Söndagsmys.

Idag var det långlöpsdags igen. Jag var inte alls lika skakis som förra veckan. Nu har jag ju sprungit en mil och sprängt den gränsen. Så nu är det 'bara' att öka med någon kilometer per vecka. Men när jag gav mig iväg idag var det tunga ben att hålla reda på. Och jag undrade var detta skulle sluta. Men av någon anledning gick det jättebra! Målet var att springa tolv kilometer på 69-72 minuter och jag sprang in på 67. Alltså wow, tack kroppen för det. 12 kilometer, 1.07 och jag är så nöjd. Och kände mig totalslut när jag och barnen knatade till centrum för TBE-vaccination. Men skönt att ha det gjort. Sedan blev det inhandling av snacks till kvällen och glass/banan på torget. Och nu laddar vi med glass och kaffe inför Eurovision.

I onsdags gick jag till Sats efter jobbet. Planen var egentligen sju kilometers distanslöpning ute. Men med det förfärligt kalla och blåsiga vädret betade jag av dem på löpbandet istället. Lite långtråkigt är det ju, men det var bara att nöta på. Sju kilometer blev det (hastighet 10,6 km/h på löpbandet) på 39.46. Helt enligt plan. Och jätteskönt efteråt! Nu ska jag ge mig ut på löpning i solen, hoppas benen är med mig!

Igår körde jag en härlig cykelklass och som avslut på denna träningstisdag körde jag några pullups i gymmet. Det känns som att jag har stannat lite i utvecklingen, men det är väl för att jag inte utmanar mig tillräckligt. Jag går liksom dit, kör 5x3 med det gröna gummibandet och sedan är det klart. Jag har inte riktigt tiden för mer. Men igår körde jag i alla fall några hängande skulderbladslyft efter mina fem pullupsset. Det är ju lite mer i alla fall. Och skönt var det ju efteråt. Minsann.

Idag kom hela familjen och lunchade ute hos mig, vilket var hur härligt som helst. Efter påfyllning av mat och mys med familjen var jag redo att ta tag i jobbet igen, fylld med ny energi. En mycket bra start på denna vecka som började med snö i morse. I maj.

Efter löpningen igår var det dags för brunch med mannen på Kung Carls bakficka. Jag fick brunchen i 30-årspresent av en vän så det var på tiden. Det allra bästa var kaffet och laxsashimin med ponzusressing och det som var mindre bra var dessertbordet som kunde varit lite större, haha. Och marängswissen saknade glass. Är inte det en huvudingrediens? Men vi var ju inte direkt hungriga när vi rullade därifrån så det var kanske lagom trots allt. På vägen hem tog vi en sväng in i Celine-butiken så jag fick klämma lite. Ååh.

I morse, efter två mackor och en kaffe och två timmars väntan på att det skulle lägga sig sprang jag iväg. Planen var en mil och jag var nervös bara av tanken. Jag har inte sprungit en ordentlig mil sedan Tjejmilen 2014! Jag sprang i och för sig både 2015 (gravid) och 2016 (postgravid och inte i löpform) men det hade jag inte gjort om det inte var för att jag och mamma springer varje år. I alla fall. Enligt plan skulle jag springa på 57-59 minuter. I min värld skulle jag vara nöjd med att komma under timmen. Och håll i hatten, jag sprang på 55.27 och kände mig så nöjd! Musiken hjälpte nog lite. Samt mina favoritkompressionstights. Underbart! Då vet jag att jag klarar det.

I förrgår körde jag Body pump med många härliga deltagare. Igår var jag ovanligt seg trots att jag körde på samma vikter som vanligt. Men jag fokuserade dock på tekniken mer än vanligt så det måste vara det. Härligt!

Igår gav jag mig ut på lite löpning efter jobbet. Sex kilometer blev det. I kortärmat! Benen var tunga som stockar och jag var beredd på en betydligt sämre tid än det blev. Men igår fanns viljan där och jag försökte trycka på trots mina betongklumpar till ben. 32.34 stannade klockan på vilket jag är supernöjd med, framförallt med tanke på dagsformen.

Måndag: Migrän

I måndags (ledig måndag, woho!) varvade vi lek i parken med löpning. När jag sprang var mannen i parken med barnen och när jag kom tillbaka var det hans tur att springa och min tur att gå balansgång, åka rutschkana och busa. I det härliga vädret! Jag sprang sex kilometer och det var mentalt jobbigt att gå från fem till sex kilometrar. Men det gick toppen och jag var grymt nöjd efteråt. 32.08 blev tiden och det kändes bra. Kroppen kan, det finns där!

Förra veckans Body pump kördes i härliga färgklickar till skor. Synd bara att de blev lite hala och instabila under utfallen. Men det gick det också och jag fick en härlig träningstimme med mina deltagare. Vi hoppas att det blir så på morgondagens klass också. 

Alltså, så himla himla härligt med en ledig måndag igår. Jag älskar långhelger! Igår hade vi en toppendag. Lugn morgon, god frukost, en tur till parken, löpning för mig och mannen, ostbågar, glass, pyssel, nylackade naglar och städat hem. Och vädret, helt underbart!

Denna vecka har jag fått till två löppass. Ett av dem var på löpbandet i tisdags. Jag körde ett jämnt tempo (11,1 km/h) som jag höll hela vägen. Och det gick bra och var inte döjobbigt, så nästa sexa jag kör på löpbandet kan jag göra i snabbare tempo. Nu har min halvamaraträning börjat och tyvärr missade jag ett löppass denna vecka på grund av migrän. Men nu är jag på banan, mer än redo! Tisdagens sexa sprangs på 32.28.