faw

I morse, efter två mackor och en kaffe och två timmars väntan på att det skulle lägga sig sprang jag iväg. Planen var en mil och jag var nervös bara av tanken. Jag har inte sprungit en ordentlig mil sedan Tjejmilen 2014! Jag sprang i och för sig både 2015 (gravid) och 2016 (postgravid och inte i löpform) men det hade jag inte gjort om det inte var för att jag och mamma springer varje år. I alla fall. Enligt plan skulle jag springa på 57-59 minuter. I min värld skulle jag vara nöjd med att komma under timmen. Och håll i hatten, jag sprang på 55.27 och kände mig så nöjd! Musiken hjälpte nog lite. Samt mina favoritkompressionstights. Underbart! Då vet jag att jag klarar det.