Cycling HIT och lite löpning

Idag sprang jag iväg på en cykelklass efter jobbet. Det är sällan jag hinner gå på klasser, eller snarare prioriterar att gå på andra klasser än mina egna. Men jag ska eventuellt börja köra Cycling HIT till våren så det var lite business i det hela också. Jag tog i som tusan och var lagom stum i benen efter 30 minuters 30-20-10-intervaller. Men jag hoppade ändå upp på löpbandet efteråt. Jag ville så gärna se hur kroppen skulle svara på lite löpning efter att ha varit krasslig i fem-sex veckor nu. Och håll i hatten, det kändes grymt bra. Jag körde tre kilometer men var helt klart sugen på mer. Kul!

(null)


(null)





Höstlöpning

Förra söndagen sprang jag en skön höstlöpning. Och det är det senaste träningspasset jag fått till. Efter det har jag haft ont i halsen, alltså sjukt ont i halsen. Jag har fått vicka bort mina klasser och ställa in helgplaner. Nu börjar det dock kännas bättre, men istället har jag haft rejäl huvudvärk sedan i fredags. Buhu.

Men tillbaka till löpningen. Efter en vecka med sjukt mycket mat hade jag väntat mig en tung och seg känsla. Men det var skönt och precis lagom, av allt! Sex kilometer löptes på 33.57.


Varm löpning

I förrgår var det varmt under min löprunda. Inte olidligt. Men varmt. Även denna gång tryckte jag på i steget och hade som mål att springs fyra kilometer innan några avslutande intervaller. Fyra kilometer löptes på 22.19 och efter några 100-150 metersintervaller blev det totalt fem kilometer på 29.47. Och så skönt efteråt!



Löpning på Mallis

Veckans första träningspass blev en löprunda på Mallis. Jag startade Runkeeper och försökte trycka på i steget. Efter Halvmaran har jag inte haft någon bra löpning. Och det var tungt och andningen kändes lite obekväm. Och konditionen kändes som bortblåst. Men ändå. Åh så härligt det var. Frihet, endorfiner och egentid när den är som allra allra bäst! Det var inte långt och inget rekord så långt ögat kunde nå. Men tre kilometer plus en kilometer med korta intervaller gjorde fantastiskt gott för själen. Detta kommer jag leva på när det blir mörkt och grått hemma. Och resultatet? 4.14 kilometer på 24.48.




Halvrisiga intervaller

Igår tänkte jag unna mig att bränna av ett hejdundrande intervallpass. Men det blev inte riktigt som planerat. Eller alltså. Jag gick till gymmet. Och resultatet blev en kilometers uppvärmning (10,6 km/h) och 5x200 metersintervaller (16,6 km/h). Men sedan tog det slut och jag kände mig lite småsnurrig i huvudet, skakig och hade en puls som skenade. Detta var kanske min sämsta löpupplevelse. Eller den värsta i alla fall. Men jag antar att jag hade (har?) något i kroppen som tillsammans med stress gjorde att kroppen slog bakut. Eller så var det torsdagens jobbiga Body pump som gjorde sig påmind. Plus att jag var väldigt hungrig när jag hoppade upp på bandet. Men fem intervaller är fler än fyra så man får vara nöjd med det lilla. Nu väntar en veckas avkoppling med familjen och det kan inte komma lägligare.


Höstlöpning

Förra veckan sprang jag en skön runda ute. Vädret var bra och känslan var bra. Det sistnämnda har varit lite ovanligt. Men det kan ju bero på att jag inte har något specifikt löpmål just nu och att all form av prestationskrav släpper. Och då funkar det. Det blev sex kilometer på 34.20. Inget världsomvälvande, men väldigt skönt för mig!


DN Stockholm halvmarathon 2017

Efter en jobbig natt med alldeles för lite sömn vaknade vi alla upp och jag laddade med en stor grötfrukost. Sedan lallade vi mest runt hemma innan det var dags för färd mot Gamla stan och startområdet vid slottet. Jag var nervös. När startskottet gick kände jag energin och känslan var bra, skön. Fram till 14 kilometer ungefär. Då började baksida lår klappa ihop. Och sedan andningen. Det kändes som att någon drog en snara runt halsen och tryckte till. Obehagligt. Sedan var det spring-gå fram till mål. Så tråkigt. Jag har kämpat och kämpat med löpningen. Men det har varit motstånd nästan från början. Så på så sätt var detta ingen överraskning. Snarare kändes det väldigt piggt och bra fram till tolv-tretton kilometer. Och hade detta varit min första halvmara hade det känts okej. Men nu ville jag ju så gärna slå min tid från 2014. Men klockan stannade istället på 2.19,15. Så jag blev besviken, ältade, ältade lite till, kände glöden komma och, vips, idag anmälde jag mig till nästa års upplaga. Banne mig!


Gröt med chiafrön, äppelmos, kanel och mjölk samt en macka.

Bästa hejaklacken!


Intervaller

I tisdags var det dags för mitt sista löppass innan halvmaran. Det blev mina tvåhundringar. Och jisses vad jobbiga de var. Jag hade svårt med andningen och det kändes som att något bromsade luften från att komma fram. Obehagligt. Men hela familjen har ju varit däckad i förkylning/feber hela veckan så om det skulle vara något på väg hade inte varit konstigt. Jag har dock laddat med coldzyme, C-vitaminbrus, Berocca och hoppats att jag skulle slippa.


Uppvärmning 2 km (10,6 km/h)
Intervaller 10x200 m (16,6 km/h) med 100 m gåvila 5,1 km/h och 4 km/h de tre sista)
Nedjogg 1 km (10-10,3 km/h)
Totalt 6 km, 35.55



Uppladdning

Ömsom längtar jag. Ömsom har jag ångest. Jag tänker förstås på morgondagens halvmara. Jag har längtat, tills jag läste min loppgenomgång från 2014. Jag kommer ju bara ihåg lätta ben och en tid bättre än mina förväntningar. Och riktigt så var det kanske inte. Men jag tar med de positiva bitarna till imorgon.


Idag har jag hämtat min nummerlapp och samtidigt köpt ett par nya träningstights och en ny löpartröja. Och så har jag laddat. Med pasta, bulle, Singoalla och såklart en B&J's Cookie dough. Som inte alls smakade så bra som sist. Men laddat har jag gjort i alla fall! Nu ska jag sova och hoppas löpargudarna är med mig imorgon. Ladda!


Tjejmilen 2017

Förra lördagen var det dags för Tjejmilen 2017. Med mamma såklart. Och jag hade ingen bra löpdag. Ja, som vanligt denna säsong. Det var tungt, jag fick håll, andningen var inte med mig.. Och jag var så slut när jag kom i mål att jag hade hoppats på en tid långt mycket bättre än milen på timmen. Men det positiva som tog över var glädjen när mamma korsade mållinjen. Sjukt nöjd var hon. Och sjukt stolt var jag! Min ständiga vapendragare i Tjejmilentider. Heja!

Jag sprang för övrigt 10,29 km på 1.00,42. 


Transportlöpning

Förra veckan. Eller ja, nu blir det faktiskt förrförra veckan, sprang jag Stadshagen-Sköndal igen. Denna gång tror jag att det blev en lite längre runda men såklart krånglade min nya mobilhållare så Runkeeper stoppades. Jag som analyserar tider, hastigheter och annat blev såklart sjukt irriterad. Men jag joggade hem och det var jag väldigt nöjd med. Men kroppen är, som jag tjatat om tidigare, inte alls där jag vill ha den och det är så ledsamt. Som jag har kämpat med löpningen.

Runkeeper sa 12 km, 1.17,03. Men löpturen var minst 15 km.


Intervaller

I onsdags körde jag benstyrka. Och dagen efter körde jag intervaller. Med monsterträningsvärk. Det var lite stelt i början, men sedan är det ju sällan jobbigt att träna med träningsvärk. Passet gick bra och jag kände mig nöjd efteråt! Banne mig, nu ska jag snart vara uppe på 17 km/h. Om kroppen är med på det vill säga. Men det ska vi nog se till!



Uppvärmning 2 km (10,6 km/h)
Intervaller 10x200 m (16,6 km/h)
Nedjogg 1 km (10,3 km/h)
Totalt 6 km, 34.19
Gång 6 minuter


Transportlöpning

I helgen blev det inget långpass eftersom jag kände något litet irriterande i halsen. Därför tog jag tillfället att transportlöpa hem i måndags istället. Jag sprang Stadshagen-Sköndal och sedan la jag till en liten runda till för att nå 15 kilometer. Men efter det var kroppen helt färdig. Den orkar liksom så långt, men inte längre. Det är höft/bäcken/baksida lår som bråkar lite. Och den där känslan jag tampats med hela våren och sommaren. Jag hoppas hoppas hoppas denna tunga, sega, jobbiga känsla släpper snart. 15 km löptes på 1.39,58.


Onsdagslöp

Igår var mitt fokus att försöka hitta det snabba tempot igen. Löpningen går ju minst sagt inte i medvind denna sommar så nu switchar jag fokus till att komma ner i tid på kortare distanser. Jag vill hitta tillbaka till fem kilometer under 25 minuter. Jag började igår med att försöka komma under 26 minuter. Och det gick, men med två pauser. Man måste ju börja någonstans. Heja!



Uppvärmning 1 km (10 km/h)
Löpning 3 km (11,6 km/h) + 1 km (11,7 km/h) + 1 km (12 km/h), totalt 5 km på 25.58 (med 1,5 minuters vila mellan)
Nedvarvningsgång ca sex minuter


Post semesterintervaller

I måndags var det dags för en sväng på löpbandet. Efter lördagens förfärligt tunga runda hade jag väl inga höga förhoppningar. Men ändå, man vill ju prestera. Och det gick väl okej. Men inte mer än så. Det är som att konditionen har fått sig en törn. Jag lyckades inte riktigt komma ner i puls ordentligt mellan intervallerna vilket gjorde att de blev jobbigare och flåsigare för varje intervall. Riktigt jobbigt. Men, jag ökade hastigheten något under intervallerna och närmar mig nu 17 km/h. Alltid något!


Uppvärmning 2 km (10,6 km/h)
Intervaller 10x200 m (16,6 km/h) med 100 meters gåvila (5,1 km/h) emellan
Nedjogg 1 km (10,3 km/h)
Totalt 6 km, 34.25


Tungt, segt och ont

Skavsår, svårt att andas, tunga ben, håll, törstig.. Det kan sammanfatta dagens åtta kilometers löpning och tre kilometers gång. Kroppen svarade inte för fem öre och mot slutet fick jag dessutom ont i baksida lår och smärtan strålade ner i vaden. Jag som vill ha svar på allting analyserar såklart till förbannelse. Några orsaker kan vara att jag har styrketränat extremt dåligt denna vår och sommar. Jag har inte tränat över huvud taget på en vecka och två dagar (för att vara exakt), jag har kanske lagt på mig något semesterkilo som gör sig tillkänna. Min motivation är dessutom bortsprungen någonstans. Men det allra tråkigaste är känslan. Det är så tungt och benen svarar inte alls och den känslan har jag levt med i ett par månader nu. Och det har jag inget svar på. Och det är så ledsamt! Totalt sprang/gick jag elva kilometer på 1.18,56. Men nu är det bara att kravla sig upp, ta sig i kragen och ladda om för bröllop.



12x200 meter med mycket svett

Det var en gång, sisådär förra eller förrförra veckan, som jag körde ett intervallpass. Jag ökade hastigheten till 16,5 km/h och trodde inte kroppen skulle palla alla tolv intervaller. Men, det gjorde den och jag var så nöjd efteråt!

Uppvärmning 2 km (10,6 km/h)
Intervaller 12x200 m (16,5 km/h) med 100 meters gåvila emellan (5,1 km/h)
Ståvila 2 minuter
Nedjogg 1,5 km (10,1 km/h)


16 kilometer

I söndags var det dags för långpass igen. Och känslan var som förra veckan: Det kändes bra! Tempot är fortfarande inte riktigt vad jag vill, men jag tog mina 16 kilometer och dessutom med en bra känsla nästan hela vägen. Så fantastiskt skönt. Känslan från fredagens sexkilometare var som bortblåst och det tackar jag ödmjukast för. Totalt löptes 16 kilometer på 1.42,19.



Tung löpning

Hur många gånger har jag skrivit tung löpning den sista tiden? Men i fredags var det verkligen tungt. Jag tog mig ut på en sexkilometersrunda och den ville aldrig ta slut. Den känslan, när man knappt orkar, den är inte rolig. Sex kilometer löptes på 35.10 och efteråt hade jag i alla fall skrapat ihop ett träningspass. Man får se det positivt!


15 kilometer

Äntligen, äntligen tog jag mig över 14 kilometer. Kroppen har minst sagt varit trött och inte alls svarat på löpningen som jag velat. Men förra söndagen gjorde jag allt för att bryta gamla mönster. Jag menar, bara att långpasset var på en söndag bryter ju mitt lördagsmönster. Sedan sprang jag en annan, helt ny vända. 7,5 kilometer åt ena hållet och sedan hem. Det var varmt och stundtals jobbigt, men en helt annan känsla mot hur det varit den senaste tiden. Det enda jag inte alls var nöjd med var tiden. Men nu ville jag mest spräcka gränsen och bara göra det. Så om jag glömmer tiden för en stund så är jag nöjd! 14 kilometer på 1.42,19 blev resultatet. Och vet ni vad? Idag gjorde jag det igen! Men mer om det sedan. Puss!



Tidigare inlägg
RSS 2.0