faw

Ett nytt liv håller på att skapas. En bebis. En individ. Det är så sjukt konstigt och alldeles, alldeles underbart. Att det kan starta inne i magen, växa till sig, utvecklas och sedan ploppa ut som en alldeles egen liten parvel. Det är märkligt.

 

Resan började i mitten av augusti. Eller ja, egentligen en liten stund innan dess. Men i alla fall. Jag kissade på en sticka och hoppla, det blev dubbelstreck!

 

 

Sedan mådde jag inte på topp. Illamående fram till omkring vecka 14 var inte trevligt. Men efter det har jag mått fint, bortsett från en del humörsvängningar och hormonrubbningar och allt vad det är. Någon matlust har jag inte direkt haft, men det kan också bero på all stress som varit denna kaotiska höst. Och tränigslusten försvann för att nu börja smyga sig tillbaka igen. Jag saknar ju gymmet! Tanken är att jag ska köra mina Body pump-klasser fram till mitten av januari (aaah, separationsångest!) och Cyklingen kör jag på med så länge det känns bra. Resten bli egen träning om det känns bra.

 

I vecka 19 var vi på rutinultraljud och fick se den lilla/e parveln. Den vägrade blotta sig för främlingar så könet fick vi inte reda på. Men för mig gör det ingenting. Vem det än är är den väldigt välkommen.

 

 

Omkring vecka 20 började jag känna den lilla och nu leker den rövare allt som oftast, speciellt när jag är still. Igår kunde man till och med se sparkarna utanpå magen. Den är minsann en aktiv liten en vi skapat. Idag går jag in i vecka 24, vilket innebär att det bara är 16 veckor kvar. Den 21 april 2013 är den lille/a beräknad. Jösses vad tiden springer.