faw

Jag är fortfarande krasslig som tusan. Igår fick jag dessutom en jobbig huvudvärk som fortfarande inte släppt. Usch, jag hoppas på att pigga på mig lite så jag kan köra lite träning och slippa snyta mig stup i kvarten. Man känner sig inte som den fräschaste som har vandrat i ett par skor när man har lock för öronen och är instägd i sin egen förkylningsbubbla. Men det är ju en dag imorgon också. Fint så.

 

Idag blir magen hela 30 veckor. Och såhär långt kan jag konstatera att jag fortfarande kan sova gott på mage, att bebis är väldigt aktiv mest hela tiden, att jag har mått väldigt bra ända sedan illamånendet försvann runt vecka 14, att bebis hjärtljud ligger mellan 148 och 154 slag per minut och att det är en väldigt spännande upplevelse att gå och bära på ett litet liv. 30 veckor har gått, 10 veckor kvar. Nu längtar vi mer och mer efter det lilla pyret.