Backintervaller

Åh, vad skönt det var att komma ut en sväng. Jag sprang tre kilometer som uppvärmning och sedan blev det löpskolning några vändor med spark i rumpan, höga knän, springa baklänges samt indianhopp. Efter det var det dax att ta sig an en mördarbacke. Den är inte särskilt lång, men däremot brant som tusan. Min plan var att köra tio intervaller upp för backen, men efter första intervallen undrade jag hur sjutton det skulle gå till. Sista biten är så brant att det känns som man inte kommer någon vart. Hur som helst. Jag körde en vända till. Och en vända till. Och jobbade med viljan. Och med vader och baksida lår. Och vips så hade tio vändor avklarats och min själ var lycklig. Nedvarvning blev tre kilometers löpning tillbaka hem, följt av några minuters prommis och sedan en skön stretch på det.


Skönaste Nike-outfiten och mina finfina Asics.


Här ser ni en liten del av backen. Och well, det ser ju inte mycket ut för världen. Men vänta bara på fortsätningen som gömmer sig bakom kröken. Där kan vi snacka backe. Det känns som den leder rakt upp i himlen. Typ. En vacker dag ska jag mäta lutningen på den.


Lite landetkänsla gör det hela rätt mysigt. I alla fall efteråt..hehe


Hem kom jag efter ganska precis nio kilometer (enligt RunKeeper, min Garmin är fortfarande inlämnad. Grrr..). Då smakade det bra med det lilla matpaketet som delades ut vid tunnelbanan i morse. Risonisallad från Findus med räkor, dillcréme, broccoli, rödlök, paprika, ärtor och solroskärnor. Jag är ju ingen räktjej (hehe) egentligen. Men man tager vad man haver..? Och det gick ner.


Middag


Nu ska jag jobba lite och sedan blir det väl nattinatti. Och mys med lillstrumpan som är hemma från djurhospitalet. Underbart! Tjing!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0