faw

Det har gått hela tre veckor sedan vår lilla prinsessa tog sitt första andetag utanför den trygga miljön i magen. Och nu ska jag äntligen få ner min lilla historia om hur hon lämnade den.

 

Det hela startade på fredagen den 12 april. Jag vaknade tidigt av värkar liknande mensvärk. Eftersom jag inte hade känt någonting innan visste jag inte om det var någon slags förvärk eller om det nu hade satt igång på riktigt. Men jag ignorerade allt var värkar hette och städade hela lägenheten och var och härjade nere i tvättstugan. Efter att inte varit still en minut drog jag iväg på Egoboosts födelsedagskalas. Det var först när jag kom hem och satt still som verkarna tilltog.

 

Vi åkte in till förlossningen vid halv två på natten och då var jag öppen tre centimeter. Sedan satte värkarbetet igång ordentligt och jag hade turen att få en grym barnmorska som inte lämnade min sida mer än 20 minuter under hela sitt arbetspass. Dessutom hade jag såklart min fina man som skötte sig exemplariskt med massage, tryck och stöttning. Och så lustgasen, som jag först inte tyckte hjälpte alls. Men som jag sedan fick mycket roligt åt en liten stund. Som smärtlindring hade jag även TENS som jag tyckte var till bra hjälp under värkarna.

 

 

 

Vid 12.30 lades sterila kvaddlar på framsidan av magen och detta kan vara något av det värsta jag varit med om. Jisses vilken smärta! Och inte förstod jag riktigt varför heller. Jag tycker inte det var till så stor hjälp.

 

En stund senare hade jag värk på värk på värk utan vila, men barnet befann sig fortfarande i samma position och verkade inte avancera neråt. Då fick jag en liten dipp och var nära på att ge upp och ta mitt pick och pack och gå hem. Då rekommenderas EDA som gavs 13.29. Nu gjorde värkarna inte ont längre, utan var istället som starka tryck neråt. Mycket obehagligt. Vår lilltjej krystades senare ut på en kvart och entrade världen klockan 14.40. Om kvaddlarna var det värsta jag varit med om var krystandet det näst värsta. Men när hon väl var ute var smärtan som bortblåst och nyfikenheten inför det nya livet, som visade sig vara en liten tjej på 3 160 gram och 50 centimeter, tog överhanden. Mitt livs prestation hittills var avklarad och jag och familjen var mer än lyckliga ♥♥♥