faw

Jag har laddat för dagens långlöp hela veckan och hoppats på en bra dagsform. För så är det. Det är svart eller vit. Antingen så går det bra eller så går det..mindre bra. Den där dagsformen alltså. Jag laddade i alla fall med godis, avokadorulle och vänmys igår. Och fick sovmorgon i morse. Käkade två mackor till frukost. Drack en kopp kaffe. Planen var 17 kilometer. Och jag satte igång. Kände mig pigg. Höll hastigheten nere för att inte ta slut för fort. Och det kändes så nedrans bra. Trots det mystiska vädret med regnblandat solsken. Det var egentligen inte jobbigt förrän vid strax efter 13 kilometer. Då var jag på väg hem och hade världens längsta raksträcka framför mig. Vid omkring 15 kilometer ville jag verkligen stanna och gå. Och lämpligt nog kom ett rödlyse som valde att stå på rött i 50 (!) sekunder! Men det var kanske bra, för efter det lyckades jag öka tempot lite igen. Och jag är grymt nöjd. Jag sprang in på under 1.42 vilket innebär precis under sex minuter per kilometer.