faw

Woho, jag har sprungit! Idag var det dags för mig att ta mig an VårRuset 2014. Förutsättningarna var kanske inte de bästa. Det var kallt så in i helskotta och jag har precis fått tillbaka mitt löparknä. Och domen från naprapaten var "springa är ok, men sluta så fort det börjar göra ont". Jo, alltså det gör ju ont när man springer. Loppet då? Den första kilometern var ren och skär gång. En alldeles för stor grupp i kombination med en smal väg och folk som går redan från start gjorde att tempot var något snabbare än gångfart. Första kilometern gick på omkring 6.40. Sedan kunde jag speeda upp tempot. Men det var fortfarande ett nedrans sicksackande mellan folk för att kunna ta sig fram. Det här med att gå till höger och springa till vänster har folk visst inte hajat. I alla fall. Efter den första kilometern lyckades jag hålla strax över fem minuter per kilometer. Efter 3.69 km (jo, exakt så) började knät göra sig tillkänna ordentligt. Jag haltsprang in i mål på strax under 27 minuter. Hade det inte varit för den första kilometern, sicksackandet och knät hade jag ta mig tusan varit nära 25 minuter. Idag kände jag mig löpstark!