faw

Jo men så är det. Idag vågade jag mig på träning igen efter en veckas bortavaro. Men rösten var på väg att svika mig ett par gånger och det gjorde mig lite lätt rädd. Rösten är min främsta tillgång tillsammans med kroppen liksom. Men det gjorde också att jag glömde bort hur jobbigt passet var eftersom mitt absolut främsta fokus var att använda rösten på ett sparsamt sätt. Och det gick fint, vilket vi säger hallelujah till! Deltagarna var många och grymma. Precis som det brukar vara. Efteråt la jag av en löpning till pendeln för att slippa vänta en hel evighet på nästa. Skönt gjort känner jag just nu.