Reflektion från arkivet
Här om dagen fastnade jag i bloggarkivet för att få lite inspiration till lite olika intervaller. Två saker slog mig. Ett. Jag har varit gräsligt snabb (jämfört med mig själv och ingen annan). Två. Jag har aldrig varit riktigt nöjd.
Jag såg att jag i mars 2014 tog tio intervaller med hastighet 17,1 km/h. Detta känns som en dröm i detta nu. Och för att göra det hela lite jobbigare, haha, så sprang jag i augusti 2014 2x5x200 meter på 18 (!!!) km/h. Visst har jag fått en fantastisk liten son som bara hunnit bli sex månader. Och det är alltså inte så att jag räknar med att vara där nu. Men ibland borde man kanske stanna upp, här och nu, och faktiskt vara tacksam för det man har. Och det man åstadkommer. Inte vara på väg någon annanstans hela tiden, utan stanna upp. Jag måste helt klart jobba på den biten. Det fick bli min lilla kvällsreflektion denna lördag.
