Tjejmilen 2017

Förra lördagen var det dags för Tjejmilen 2017. Med mamma såklart. Och jag hade ingen bra löpdag. Ja, som vanligt denna säsong. Det var tungt, jag fick håll, andningen var inte med mig.. Och jag var så slut när jag kom i mål att jag hade hoppats på en tid långt mycket bättre än milen på timmen. Men det positiva som tog över var glädjen när mamma korsade mållinjen. Sjukt nöjd var hon. Och sjukt stolt var jag! Min ständiga vapendragare i Tjejmilentider. Heja!

Jag sprang för övrigt 10,29 km på 1.00,42. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0