faw

Idag var det en seg och trött kropp som inte alls hade lust med löpning. Jag höll på att slumra till efter lunch och efter det blev jag bara så seg och det lossnade liksom inte. Men jag stack ut ändå och det är såklart alltid värt det i slutändan. Men idag var det varmt, galet varmt. Och kroppen kändes tung. Jag sprang 15 minuter och sedan vände jag hem igen. Totalt blev det 31 minuters löpning och på den tiden hann jag 4,65 kilometer.

Igår var vi helt slut när vi kom hem från Skansen. Jag landade i soffan, gav lilleman mat medan resten av familjen typ sov i soffan. Men då bestämde jag mig, med vetskapen om en fantastisk känsla efteråt, att jag skulle köra en liten joggingtur. Upplägget var som sist. Jogga 15 minuter och sedan vända hem igen. Denna gång kändes det tyngre, men jag lyckades även komma lite längre. Totalt blev det strax över 30 minuter och 4.64 kilometer. Och värsta bästa känslan efteråt! Mitt första mål med löpningen får nu bli att springa halvmilen på 30 minuter. Men det får ta den tid det tar. Kroppen ska hålla länge.

Igår laddade jag hela dagen för att ta min första löptur utomhus efter förlossningen. Jag tänkte att kroppen fick bestämma tempo och tid så jag gav mig ut utan något direkt mål, men med förhoppningen att i alla fall kunna (orka) jogga två minuter i stöten. Men hör och häpna, jag joggade 30 minuter utan att stanna och det kändes så himla bra! 15 minuter åt ett håll och sedan vände jag hem igen. 4,26 kilometer hann jag på denna tid. Även idag känns kroppen förvånansvärt bra. Lite träningsvärk, men inte så farligt alls.

I söndags skulle jag gå en promenad och handla lite. Eftersom det inte blev så mycket träning i helgen gjorde jag min promenad till ett träningspass istället. Vi har en lång trappa på kanske 80 trappsteg precis utanför oss. Där körde jag tio vändor upp och ner. Och efter det brann det rejält i benen. Idag, två dagar senare, har jag träningsvärk i framförallt vaden. Totalt blev det 3 kilometer och 40 minuter. 

Igår laddade jag med Ben & Jerrys och planerade kommande cykelklass som jag ska ta över. Idag startade jag med mannagrynsgröt och jordgubbssylt och inväntade skjuts mot Gärdet. Efter en sväng in på bajamajan var jag och mamma redo för start. Jag valde att göra hela mitt lopp tillsammans med mamma, från start till mål. Och det var riktigt härligt. Både sällskapet, rundan och kroppen. Allt kändes i symbios och jag njöt av precis varenda steg. Det är sällan jag gör det eftersom jag alltid har en kamp mot klockan. Men inte idag. I mål kom vi och ostkakan smakade super!

Idag hade jag bestämt mig för att träna efter förra veckans minimala antal träningstillfällen. Och det jag var sugen på var löpintervaller så det fick det bli.

Idag var det kräkjobbigt och läpparna blev helt blåa någonstans där på mitten. Pulsen skenade och ja, viljan tog mig ända hem. Men sjukt värt det efteråt! Nu blir det pannkakor, sylt och grädde framför dumburken.

Igår stack jag och sambon ut på löpning med backintervaller. Först två kilometers uppvärmning och sedan tio vändor i backe. Fem något längre och fem lite mindre långa än de fem första. Det blev någonstans mellan 120-180-metersbackar och gång nerför igen. Sedan löpte vi tillbaka hem och var galet nöjda. Hög puls och mycket svett. Ett bevis på en väldigt bra tur enligt mig. Och mycket skönt att röra på sig på semestern!

Känslan idag var riktigt skön och det gick mestadels väldigt bra. Och när det var avklarat var jag som en helt ny människa, i vanlig ordning! Då kunde jag hämta hem en glad tjej från MiniSats och två nöjda själar traskade hem.

Igår ställde jag klockan i ottan och drog till gymmet för intervaller. Och som vanligt sätter det ribban för hela dagen. Det blev 6x200 meter (15,1 km/h) och lite löpning innan och efter. Totalt fem kilometer på 29.23. Eftersom det blivit sparsamt med träning på sistone kände jag mig som ny efter passet. Då körde jag 3x3 pullups (vanliga och excentriska) och det känner jag av idag. I rygg, mage och lite biceps. En grym överkroppsövning som tar lite här och där. 

Jag har varit krasslig ett bra tag nu. Kanske var det förför Body pumpen i måndags var så tung? Igår var det dags för årets upplaga av Vårruset. Och att springa är väl inte det bästa att göra när hostan fortfarande sitter i. Men jag sopade bort alla prestationsmål och såg passet som ett mysigt träningspass. Och det var skönt, men stundom var det lite rossel i halsen som störde. Men det var aldrig riktigt dödsjobbigt och gick rätt smärtfritt. Efter 28:43 var jag i mål och med gårdagens kroppsstatus var jag nöjd! Efteråt fick jag välja mellan två picknickgrupper eftersom jag var anmäld till loppet två gånger. Maten smakade toppen och innan vi drog hem hann vi korsa ett hageloväder utan dess like. En dusch satt väldigt fint när jag kom hem.

Pust, igår fick jag till det jobbigaste passet på evigheters evigheter. Jag körde mitt gamla vanliga intervallpass på löpbandet, 10x200 meter. Jag har inte lyckats få ihop tio stycken tvåhundringar sedan den 18 november för att vara exakt. Och igår hände det, och det känns ju väldans härligt. Men känslan var därefter också. Kräkjobbigt till tusen och så fantastiskt efteråt! Det allra värsta var den sista kilometern. Då ville jag helst bara lägga mig ner och gråta en skvätt, haha. Jag fick sätta upp flera delmål för att klara den kilometern, jag tog liksom helslut. Men det är skönt när man pressar sina gränser och håller sig till planeringen. 

Igår drog jag ut på backintervaller innan det var dags för födelsedagsfest. Vädret var ju bra, men nedrans vad det blåste. Det var rätt kallt att springa i t-shirt där i blåsten, men det blev ju en extra utmaning med motståndet. Med uppvärmning, tio backintervaller och nedvarvning blev det 5,5 kilometer. Och en skön känsla efteråt.

Nu var det ett tag sedan. Och idag var det dags för min älskade löpning. Det blev transportlöpning på 3,5 kilometer. Men jag kände mig inte nöjd där, så jag tog en liten extravända och körde några fartökningsintervaller och slutade med fem kilometer på 29 minuter. Jag startade med löparjacka och slutade med t-shirt. Härligt lagom löpväder. Underbart att det kändes så bra i kropp och knopp efter ett allt för långt förkylningsuppehåll. Nu ska vi kalasa.

Innan jag gick och la mig igår var jag väldigt sugen på morgonlöpning. Jag var dock inte riktigt lika sugen när jag vaknade i morse. Jag är alltid så stel och långsam på mornarna. Men en plan är en plan och jag vet ju att känslan efteråt är win win! Sagt och gjort, jag tog en runda längs med Drevviken. De första metrarna var så kalla och blåsiga att det sved lite i ansikte och öron. Men det gav sig efter första kilometern. Och nu efteråt är det såklart win win! Fem kilometer på 28.35 och en bra start på denna söndag. Heja kroppen!