faw

Veckans första träningspass blev intervaller på Gran Canaria. Det var som sagt varmt idag och jag försökte komma undan träning så långt det gick. Men tillslut masade jag mig iväg till gymmet för löpbandsintervaller. Tack och lov för AC:n i gymmet även om jag inte kände av den så mycket efter ett tag. Den blev mina 200-metersintervaller idag och jisses vad jobbiga de var, jag kände mig helt ur form.

Uppvärmning 1 km, 10,3 km/h
Intervaller 10x200 meter, 15,1 km/h med 100 meters lååångsam gåvila emellan
1 km jogg, 10,1 km/h
Totalt 5 km, 33.50

En av anledningarna till min tillfälliga (?) formsvacka kan vara att löpbandet var annorlunda mot det jag är van vid. Det hoppade snabbt upp i tempo vilket gjorde att intervallerna kändes längre. Eller så har maten gjort mig lite dåsig. Eller värmen. Eller så var det bara en av de där dagarna när allt inte klaffar. Men med mycket vilja gjorde jag det, och det klappar jag mig själv på axeln för. Det ÄR ju härligt efteråt.

Woho, idag blev det den längsta löpningen sedan Melvin kom. Och idag kändes det mycket bättre i kroppen jämfört med de senaste löppassen. Inte så skakiga ben och återfunnen energi. Det är kanske tack vare de dubbla portionerna krusbärspaj med vaniljsås som jag åt igår. Tempot var ungefär detsamma, men känslan och längden på passet gjorde att det kändes avsevärt bättre än de senaste veckorna. Det blev 20 minuters löpning åt ett håll och sedan vände jag hemåt. Totalt fick jag ihop 6,42 kilometer på 40.11.

I morse åkte jag och barnaskaran hem till mamma och pappa och hängde i några timmar. Efter lunch gav jag mig ut på en löprunda i hopp om att känslan skulle vara bättre än i lördags. Och nja. Jag hade rätt skakiga ben och det var tungt från början till slut. Idag kan det dock bero på att jag körde totalslut på mig själv under min cykelklass igår. Men imorgon blir det vila och sedan ska jag försöka få till en löprunda på landet i veckan, efter vila och energi. Idag blev det i alla fall fem kilometer på 31.09, bättre än i lördags med jag är inte nöjd. Löpningen har stått still ett tag nu, men jag hoppas det släpper snart.

En stund (läs: två timmar) efter frukost bestämde jag mig för att springa en runda ute istället för att gå till gymmet som tänkt. 15 minuter åt ett håll och sedan vände jag hemåt. Och min kropp hade inte riktigt sin löpdag idag. Redan första steget var tungt och under hela passet hade jag skakiga ben och ansträngd andning. Ungefär som ett blodsockerfall, så var känslan. Jag fick tidigt bestämma mig för att målet var att inte stanna någon gång. Trots denna känsla hann jag längre på 15 minuter än jag vanligtvis gör. Men då gick hemvägen desto långsammare. Totalt blev det 4,94 kilometer på 31.11. En av orsakerna kan vara att jag ätit lite för dåligt igår. Jag brukar dock inte vara så känsligt för sådant, men ska testa att ladda desto mer nästa gång. Glass och godis VET jag ju är ett vinnande koncept.

Här om dagen fastnade jag i bloggarkivet för att få lite inspiration till lite olika intervaller. Två saker slog mig. Ett. Jag har varit gräsligt snabb (jämfört med mig själv och ingen annan). Två. Jag har aldrig varit riktigt nöjd.

Jag såg att jag i mars 2014 tog tio intervaller med hastighet 17,1 km/h. Detta känns som en dröm i detta nu. Och för att göra det hela lite jobbigare, haha, så sprang jag i augusti 2014 2x5x200 meter på 18 (!!!) km/h. Visst har jag fått en fantastisk liten son som bara hunnit bli sex månader. Och det är alltså inte så att jag räknar med att vara där nu. Men ibland borde man kanske stanna upp, här och nu, och faktiskt vara tacksam för det man har. Och det man åstadkommer. Inte vara på väg någon annanstans hela tiden, utan stanna upp. Jag måste helt klart jobba på den biten. Det fick bli min lilla kvällsreflektion denna lördag.

Idag har vi tagit oss hem från landet. När sambon kom hem från jobbet gick jag till Sats och köttade intervaller. Och idag var de inte nådiga. I vanliga fall är de kräkintervaller. Men idag var det snudd på att jag inte klarade av dem, kräktes och tuppade av. Samtidigt. Förmodligen det tuffaste på länge, kanske någonsin. Det tog ett tag att hämta sig och MammaMage-övningarna har aldrig varit så mentalt jobbiga som idag. Pust. Senast jag körde mina tvåhundringar var nästan en månad sedan och då försökte jag mig på ett högre tempo. Då tänkte jag att jag måste fixa samma tempo idag. Men tji fick jag, så jag körde två stycken på 16,1 km/h sedan fick det bli 15,1 km/h för hela slanten. Och helskotta vad jobbigt det var!!

Uppvärmning 1 km (10,3 km/h)
Intervaller 10x200 meter (två stycken på 16,1 km/h, resten på 15,1 km/h) med 100 meters gåvila emellan.
Totalt 5 km, 30.31
5 minuters nedvarvningsgång

Idag var det dags för löpning som jag inte kört på..alldeles för länge. Det var nog nästan två veckor sedan sist. Jag var inte sugen på distanslöpning utan kör hellre intervaller. Jobbigare, men på något sätt lättare. Du får ju liksom vila mellan varven. Win win alltså. Idag blev det tio backintervaller i en omkring 150 meter lång backe. Och det var tungt, jobbigt och gick inte alls fort. Men jag krigade till mig en härlig känsla efteråt.

12-13 minuters uppvärmning
10 backintervaller
Nedvarvning omkring 600 meter
Totalt 5,21 km

En kotte för varje intervall

Igår åkte vi ut till landet hela familjen. Idag gick vi en skogspromenad på omkring tre kilometer efter en sen frukost. Efter det gick jag ner till ängen och sprang intervaller. Och helskotta, det var jobbigt! Det blev ungefär 5x400 meter med omkring halva sträckan i vila. Och ett varv (ca 600 meter) som uppvärmning och två varv som nedvarvning. Totalt blev det 4,88 kilometer på 31.23. Och efteråt hade jag väldigt trötta ben och lungor.

Idag drog hela familjen till gymmet. Jag hade ju fortfarande träningsvärk från mitt expressbenpass i förrgår och visste inte vad jag kände för att göra. Då faller beslutet ofta på löpbandsintervaller. Så även idag. Men mina ben var helt slutkörda efter ungefär halva passet. Och efter sju intervaller var jag tvungen att kliva av bandet och prata med benen. Det var det eller att ge upp, och det var ju inte ett alternativ. Det var väl en blandning av extrem trötthet från det där benpasset (framförallt utfallen, pust) samt att jag ökade hastigheten på varannan intervall från 15 till 16 km/h. Men jag gjorde det, till slut! Men nästa gång tar jag alla i ett svep utan någon fuskvila.

Uppvärmning 1 km (10,1 km/h)
7x200 meter (varannan 16,1 km/h och varannan 15,1 km/h)
Vila (pausade löpbandet)
3x200 meter (varannan 16,1 km/h och varannan 15,1 km/h)
Löpning 1 km (10,1 km/h)
Totalt 5 km, 30.26

Och nu ska jag och mina ben gå och sova tror jag. En tidig kväll var länge sedan jag gav denna kropp.

I morse åkte jag hem till päronen efter lämning och drog ut på en liten löprunda. Det blev min femkilometersrunda där jag började min löpning för en massa år sedan. Det bästa är att vi om två år flyttar dit och jag kan harva runt samma runda när jag vill. Cirkeln blir sluten liksom. I alla fall. Det började med att min träningsvärk i bröstmuskeln störde min löpning. Haha, alltså. Lagom när det kändes bra började benen bli tunga som stockar. Och sedan var det tungt, nästan hela vägen hem. Och det syntes på tiden att kropp och andning inte var i symbios denna dag. Fem kilometer och 31.40 stannade RunKeepern på. Men jag gjorde det och kan bocka av veckans tredje träningspass.