faw

Idag fick jag till 200-metersintervaller efter frukost. När jag sprang iväg var det 27 grader varmt så jag försökte hålla mig i skuggan. Jag startade med uppvärmning i två kilometer och sedan var det bara pang på intervallerna. Och de var avklarade rätt snabbt ändå. Men det var tungt och jag känner att det är rätt slitigt med intervallerna så de kräver sin återhämtning och vila. Därför blir det löpvila i i alla fall två dagar då jag istället ägnar mig åt gymmet. Det är planen i alla fall. Jag avslutade dagens pass med omkring en och en halv kilometers lugn och tung nedjogg. Och var lycklig efteråt.

Jag har ju kämpat på bandet ett tag. Och igår var det dags för intervaller utomhus. Visst trodde jag det skulle bli jobbigt. Men så nedrans jobbigt som det blev trodde jag nog inte. Målet var tio stycken. Efter två kände jag att tre var mer än nog, men tänkte att fem måste jag ju klara i alla fall. Men jag bet ihop och körde mina tio och känslan efteråt var ju..trumvirvel..oslagbar! Totalt blev det sex kilometers löpning med två kilometers uppvärmning och en kilometer nedjogg. Tyvärr har det inte funkat att ladda upp rundan på Garmin så hur fort det gick vet jag inte. 

Yes! Jag har kört löpintervaller på bandet. När jag var hos kiripraktorn i veckan frågade jag lite snällt om han trodde jag kunde öka tempot lite i min löpning. Med grönt ljus har jag varit sugen på intervaller sedan dess. Och idag var det dags. Jag visste inte alls hur kroppen skulle svara efter veckor utan längre löpning och intervaller. Men jag bestämde mig för 200-metersintervaller. Enkelt och inte för långt. Efter två kilometers uppvärmning (10,3 km/h) blev det 10x200 meter (16 km/h) med lugn gåvila emellan. Och jag tror till och med jag hade pallat ett högre tempo. Efter det sprang jag en nedvarvningskilometer (10,3 km/h) för att sedan göra bäckenrehab och rulla på foamrollern. Och nu är jag en av de gladaste på planeten. Heja kroppen säger jag och åker hem och äter middag och glass. 

Benstyrkan som blev intervaller. När jag kom till gymmet var det mycket folk. Dessa hade dessutom ockuperat just 'mina' vikter. Typiskt tänkte jag som inte gillar att vänta. Då blev det intervaller istället. Utifrån klocka istället för distans. Efter tio minuters uppvärmning körde jag tio enminutare (17,1 km/h) med 30 sekunders gåvila emellan. När 25 minuter hade rullat hade jag kommit 4.9 kilometer. Jag sprang 1,1 kilometer som nedvarvning och landade på 31.29. Det blev ingen styrka, men väldigt bra ändå. När jag väl kom hem efter att ha hämtat Alicia blev det brakmiddag av udda blandning. Kebab, lax och ägg med kaviar. Och två havrebollar till efterrätt. Det kan sammanfattas med ett ord: Mätt! Nu ska jag gå och knoppa med en fantastisk dag i bagaget.

Oh my Lord. Dagens intervallpass var kräkjobbigt. Varför? Jo, för att jag inte är van att jobba så långa intervaller. Passet då? Det blev 3x4 minutersintervaller som krävde pannben på sista intervallen. Jag ska försöka få till lite längre intervaller som dessa framöver. Tiden då? Fem kilometer stannade på 25.28. Efter ståvila och en avslutande kilometer stannade klockan på 30.53. Om du vill testa mitt upplägg, do it:

Idag blev det inte heller någon lunchträning, men efter jobbet blev det träning och konditionen fick sig en omgång. Jag visste inte vad jag skulle köra, så jag plockade ett gammalt upplägg. Men jag var inte fullt så stark som jag hade velat. Efter 3.43 km tog jag helslut och var tvungen att pausa. Och jag blir lika irriterad varje gång det händer. Men efter lite ståvila fortsatte jag min lilla resa mot fem kilometer. Och det var en jäkla vilja som tog mig dit. Jag hade håll, ont i baksida lår, ont i magen och fel skor. Men tillslut så. Fem kilometer på 25 minuter och sedan en avslutande kilometer och 31 minuter på bandet. Jag är nöjd eftersom kropp och knopp fick sig en rejäl omgång, men så arg att jag hoppade av efter 3.43. Men så kan det bli och supertrött blev jag. 

Igår blev det löpintervaller på bandet efter jobbet. Efter magsjuka, förkylning och semester har jag inte sprungit på någon vecka. Så jag var beredd på det värsta. Och det var jobbigt, döjobbigt! Men med lite vilja tog jag mig igenom mina tio 200-metersintervaller.Ju rödare ansiktsfärg desto bättre..

Efter nästan obefintlig sömn i natt var det tungt att sitta på utbildning och bara lyssna idag. Jag tackar kaffepauserna att jag fortfarande stod på benen (eller ja, satt på rumpan) vid tre. Efter jobbet drog jag till gymmet och körde löpintervaller. Med mitt trötta sinne och avsaknaden av intervaller på ett litet tag visste jag inte alls hur kroppen skulle svara. Men det gick hur bra som helst! Uppvärmning två kilometer (11 km/h) och sedan mina tvåhundringar. 10x200 meter på 17,1 km/h och 100 meters gåvila mellan. Det är första gången jag tar alla tio med den hastigheten. Då måste jag försöka öka lite till nästa gång. Men det var en fight för att plocka hem de snabba meterna och jag kände mig lite tung efter två dagars konferensfika. Men jag gjorde det och den positiva känslan som slänger sig över en efteråt är obeskrivlig. Fem kilometer på 26.22 och efter en kilometers nedjogg stannade klockan på 32.24 för sex kilometer. Bra så!

Hej hallå! Imorse försov jag mig och blev lagom irriterad. Men jag släppte det relativt fort och kutade iväg till jobbet. Det var en bra dag, tack vare goa kollegor och det obligatoriska fredagsfikat. Jag skippade lunchträningen och jobbade på tills jag gick till gymmet och fick intervalltips av en kollega. Så jag hoppade upp på bandet och körde två kilometers uppvärmning på elva minuter. Sedan följande