faw

Igår ställde jag klockan i ottan och drog till gymmet för intervaller. Och som vanligt sätter det ribban för hela dagen. Det blev 6x200 meter (15,1 km/h) och lite löpning innan och efter. Totalt fem kilometer på 29.23. Eftersom det blivit sparsamt med träning på sistone kände jag mig som ny efter passet. Då körde jag 3x3 pullups (vanliga och excentriska) och det känner jag av idag. I rygg, mage och lite biceps. En grym överkroppsövning som tar lite här och där. 

Pust, igår fick jag till det jobbigaste passet på evigheters evigheter. Jag körde mitt gamla vanliga intervallpass på löpbandet, 10x200 meter. Jag har inte lyckats få ihop tio stycken tvåhundringar sedan den 18 november för att vara exakt. Och igår hände det, och det känns ju väldans härligt. Men känslan var därefter också. Kräkjobbigt till tusen och så fantastiskt efteråt! Det allra värsta var den sista kilometern. Då ville jag helst bara lägga mig ner och gråta en skvätt, haha. Jag fick sätta upp flera delmål för att klara den kilometern, jag tog liksom helslut. Men det är skönt när man pressar sina gränser och håller sig till planeringen. 

Igår drog jag ut på backintervaller innan det var dags för födelsedagsfest. Vädret var ju bra, men nedrans vad det blåste. Det var rätt kallt att springa i t-shirt där i blåsten, men det blev ju en extra utmaning med motståndet. Med uppvärmning, tio backintervaller och nedvarvning blev det 5,5 kilometer. Och en skön känsla efteråt.

Nu var det ett tag sedan. Och idag var det dags för min älskade löpning. Det blev transportlöpning på 3,5 kilometer. Men jag kände mig inte nöjd där, så jag tog en liten extravända och körde några fartökningsintervaller och slutade med fem kilometer på 29 minuter. Jag startade med löparjacka och slutade med t-shirt. Härligt lagom löpväder. Underbart att det kändes så bra i kropp och knopp efter ett allt för långt förkylningsuppehåll. Nu ska vi kalasa.

Imorse var jag tung i kroppen av två anledningar. Träningsvärk och intag av en nedrans massa påskgodis. Alltså gårdagens träning gav ju en värk som inte var att leka med. Så härligt! Idag var löpintervaller på bandet dagens plan. Med tunga steg styrde hela familjen mot gymmet. Och sedan gick det bara jättebra. Efter 5,5 kilometer var jag helt färdig och sedan styrde vi hemåt med galet mycket lättare steg. Att träna ger så mycket energi att det är galet! 

Efter mycket gravad lax, äggröra och knäckebröd till lunch har jag inte gjort annat än att vila, dammsuga, fylla godisdepåerna och leka med Alicia. Om ett tag ska vi dra hem till svärpäronen på påskmiddag. Sjukt skön dag!

Jag har inte intervallat på bra länge. Det var tungt, mest för andningen, men galet skönt efteråt. Detta är dessutom tredje helgen i rad med löpning utan någon som helst löparknäkänsla. Det går bra nu. Nu är det bara att öka intensitet och längd på passen så ska jag väl vara på banan snart igen. Efter löpningen blev det stretch och foamroller-rull och energin var på topp.

Jag stod på löpbandet vid sju och det lär nog bli dagens bästa beslut. Jag har tappat min morgonrutin något. Jag tycker visserligen alltid att det är vidrigt att hoppa upp i ottan, men när man har rutin på det går det av sig självt. Idag fick jag tvinga mig upp, och tur var väl det. Några intervaller senare och man har vaknat ordentligt! 

Jag är supernöjd av flera orsaker. Bland annat kände jag inget av löparknät. Dessutom har jag inte sprungit på väldigt länge (bortsett från en runda på Nyårsafton) och känslan var ändå fine. Jag är inte där jag en gång var. Men jag ska dit igen! Jag avslutade med lite knärehab, stretch och rull på foam rollern. Nu ska jag iväg på utbildning.

Idag skulle jag egentligen kört ett styrkepass med min PT, men det blev ändrades planer och jag styrde om till löpintervaller istället. Dock hade jag inte rätt skor med mig och dessutom saknade jag löpstrumpor. Men jag körde på ändå, i bomullsstrumpor och skor jag aldrig kört någon form av löpning i. Och det gick ju det också, utan att få skavsår. Men det kändes väldigt annorlunda och jag fick ett annorlunda löpsteg. Men det är väl bra med lite variation.

Idag var det inte alls lika jobbigt som de senaste gångerna, så nästa gång ökar vi upp hastigheten ett snäpp.

På gymmet då? Det blev Intervaller, 10x200 meter och det gick riktigt nedrans bra. 

Kvällen avslutades med Idol och en massa gott. Och jag börjar få julkänslor. Kan det vara juleskummet tror vi?

I morse testade jag Sats Sjöstaden för första gången. Efter att princip ha suttit still i tre dygn utan någon sin helst form av träning hade jag en del energi att få utlopp för. Jag är ju egentligen emot löpning innan frukost, framförallt för att jag själv ofta känner mig så svag och orkeslös i kroppen på morgonen. Men efter en rejäl rusch till tuben hade jag väl fått liv i kroppen. Strax innan sju hoppade jag upp på bandet för uppvärmning och så blev det så här

Och det var förfärligt jobbigt på sina ställen. Men jag gjorde det, trots tidig morgon och utan frukost i magen. Alla tummar upp för det, dagen hade inte kunnat starta på ett bättre sätt.

Idag drog jag och Alicia till Sats igen. Idag gick det dessutom bättre på Mini än igår. Jag hann med ett intervalpass på löpbandet, 5x400 meter och det var tungt som tusan, kanske för att jag är van vid tvåhundringar och tyckte att dessa intervaller aldrig tog slut.

Efter att ha suttit inne nästan hela dagen och spanat på Body pump-koreografin var det skönt att komma ut en sväng. Backintervaller har jag inte vågat mig på sedan mitt löparknä, men nu har jag känt mig så bra att jag vågade testa på det. Jag startade med två kilometers uppvärmning följt av lite löpskolning med rumpspark, höga knän och indianhopp. Sedan var det bara att kötta backe, jag valde en som var omkring hundra meter lång. Högt tempo uppför och gång/lätt jogg nedför. Efter tio vändor kände jag mig färdig och löpte två kilometers nedvarvning innan jag var mer än nöjd. 6,5 kilometer och massa endorfiner senare var det mycket härligt med en dusch och massa grillat, potatis och chilibea.

Idag var alltså sista planerade löppasset innan halvmaran. Och det kändes inget bra alls. Eller alltså, känslan var bra rent mentalt. Men kroppen kändes väldigt sliten och jag fick ont på insidan av smalbenet och i foten. Det känns verkligen mer som överansträngning än något annat. Men samtidigt kände jag mig pigg och har ökat mina portioner och mellanmål något denna vecka så jag borde ha mer energi att ta av. Intervallerna idag var tyngre än någonsin och det var skönt att jag endast bestämt mig för fem stycken. Det blev alldeles lagom.

Efter en lång dag med två vändor till dagis och massa stillasittande jobb drog jag ut på löpintetvaller. Jag var hungrig, seg och lite småirriterad och kände att det var dömt att misslyckas. Men man ångrar aldrig en träning, tänkte jag. Så jag hoppade ut, slog på min Garmin och fick vänta. Och vänta. Och vänta. Det tog omkring en kvart för den att hitta satellit. Om jag var irriterad innan blev det inte direkt bättre nu. Men jag sprang iväg, höll ett för mig "normaluppvärmningstempo" och klockan visade typ promenadtempo. Ååh. Om jag var irriterad innan blev det inte bättre nu heller. Jag startade om klockan och kutade iväg. Den verkade repa sig. Och sedan blev det lite hattigt med tempot den visade. Frustrerande. Och opålitligt. Jag fick ingen koll alls på tempot. Kroppen kändes annars pigg och benen likaså. Men ändå gick det så långsamt, om man nu ska lita något på klockan. Jag hoppas jag hinner vakna och tända till inför Tjejmilen på lördag. Mina tre senaste löpupplevelser har inte varit förstklassiga. Men till passet.

Men som sagt, man ångrar inte en träning. Det stämmer även idag. Nu ska jag tanka sömn för att kunna vara på gymmet tidigt. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis blir den grym!

Pjuh! Det blev de grisigaste, jobbigaste och värsta intervallerna på länge. Men på ett mycket positivt sätt. Det blev 2x5x200 meter. Efter två kilometers uppvärmning körde jag på och efter de första fem trodde jag att jag skulle trilla av löpbandet och tappa andan. Men då fick jag dubbel vila (200 meter) och sedan var det bara att kötta de fem sista på ren vilja. Tungt som attan men skönt som tusan efteråt! 

Totalt 6 km på 32.39

Idag var jag sisådär taggad för träning. Lite kli i halsen, alldeles för mycket jobb och egentligen ingen lust. Men vad gör man då? Man sticker till gymmet ändå. Och det var tur, för vilket härligt pass jag fick till.

Det jag tar med mig från dagens pass, förutom en underbar känsla och 7,5 kilometer, är att jag kan springa snabbare på mina tusingar nästa gång. Men idag vågade jag inte trycka på om det är något på gång i halsen.