Sköna Helena
Vad passar bättre på Helena-dagen än ett par skor från Vagabond med namnet Helena? Dessutom på en tjej som heter Helena. Detta är mina nya skor från Vagabond med nitdetaljer, lagom klack, helt i skinn och som passar till det mesta.
Löpbandsintervaller
Igår ställde jag mig alltså på löpbandet för att kötta intervaller. Jag körde två kilometers uppvärmning och sedan satte jag av med fem stycken 300-metersintervaller följt av fem stycken 200-metersintervaller. Det var svettigt. Det var jobbigt. Och alldeles top notch när det hela var över. Totalt blev det sex kilometer inklusive uppvärmning och en liten nätt 500-metersjogg som nedvarvning. Efter det gick jag en kilometer och sedan hoppade jag av bandet och fick till en grundlig stretch. Väl hemma tillagade jag färsk tortillini med creme fraiche, chilisås och lite kryddor som åts tillsammans med paprika, tomat och färsk spenat. Gott!
27, 28, 29 och 30
Det handlar om veckans träning såklart. Eller många veckors träning. Jag ligger lite efter i schemat märker jag. Här har vi veckans träning några veckor tillbaka..
V 27
Måndag: Instruera Body pump
Tisdag: Insturera Cykel 55
Onsdag: Instruera Body pump + Cykel 45
Torsdag: Instruera Cykel 55
Fredag: VILA
Lördag: Misslyckad löpning som skulle agera sista lånpasset innan marathon
Söndag: VILA
V 28
Måndag: Insturera Body pump
Tisdag: Insturera Cykel 55
Onsdag: Instruera Body pump
Torsdag: Löpning fyra kilometer
Fredag: VILA
Lördag: Marathon 42 195 meter!!!
Söndag: VILA
V 29
Måndag: Sjuk
Tisdag: Sjuk
Onsdag: Sjuk
Torsdag: Sjuk
Fredag: VILA
Lördag: VILA
Söndag: VILA
V 30
Måndag: Instruera Body pump
Tisdag: Instruera Cykel 55
Onsdag: Instruera Body pump och Cykel 45
Torsdag: Löpning backintervaller på landet
Fredag: VILA
Lördag: Löpning cirka 7,5 km
Söndag: VILA
Igår blev det intervaller på löpband såhär mitt i sommaren. Men mer om det later on. Nu ska jag fixa lunch mellan tvättstugehäng och jobb. Tre dagars jobb till och sedan efterlängtad semester. Underbart!
Helgen
I lördags gav jag mig ut på löpning en stund efter frukost. Min största farhåga var (och är!) att se en eller flera ormar härja omkring på vägen. Det är en av de saker jag är mest rädd för här i världen. Fråga mig inte varför. I alla fall. Jag sprang iväg med relativt pigga ben, men efter en stund blev benen stumma och när jag vänt och var på väg hemåt checkade jag pulsen några gånger. Det var snudd på maxpuls i uppförsbackarna trots att jag höll ett rätt mesigt tempo. Vad hände liksom? Jag har något i kroppen som har något fuffens för sig. Efter sju och en halv kilometer var jag ändå halvnöjd med min prestation med tanke på dagens pulskurva. Ormarna då? Jag såg väl ungefär fyra stycken döda ormar och ingen levande. Men jag lyckades nog hoppa till minst fyra gånger till då jag trodde mig se en som rörde sig. Men då var det nog mest pinnar eller något som rörde sig som kunde tänkas vara en orm. Huvva.
Men bara för att jag inte såg någon levande orm under mina kilometer den morgonen hindrade det mig inte från att se en levande orm igår. Min kära far hittade den och skulle såklart visa mig. Och jag vågade upp med telefonen mitt framför nosen på den stackaren för att kunna knäppa en bild. Stolt tjej helt klart. Hehe.
Lördag
Igår tog jag cykeln ner till badet och rensade tankarna några timmar. Med mig själv, en bok och musik hade jag det ganska gött. Dock blev det inget badande eftersom det blev rätt kallt när solen försvann bakom molnen. Mycket mer än detta gjorde jag inte igår, vilket var galet skönt. Inga måsten. Såklart spanade jag delar av OS-invigningen också. Det är underbart att det har kickat igång trots att många svenskar är skadade och har rätt små medaljschanser. Men idag blir de i alla fall svenskt i simning samt fotbolls- och handbollsdamer.
Nu har jag ätit frulle och om en stund ska ut på liten löprunda innan denna dag kickar igång på riktigt.
Medaljens pris
Jag har spanat dokumentären på SVT 2, Dokument inifrån: Medaljens pris, och jisses, man blir minst sagt tagen av innehållet. Man får se hur galet hårt elitidrottare tränar och att majoriteten av alla elitidrottare är eller har varit långtidsskadade. Men man får samtidigt se hur sjukt dedikerade de är till sin sport. De flesta talar om sin träning som en drog som ger en rejäl kick. Nästan ingen av dem ångrar det de utsatt sin kropp för trots att det gett men för livet, och många skulle med facit i hand göra om det. Alltså jag blir galet faschinerad och inspirerad av dem, helt klart, även om jag varken kan eller vill pressa mig så hårt som de gör. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om denna dokumentär, men jag säger bara, se den!
Skärmdump från SVT
Backintervaller på landet
Det var med tunga ben jag gav mig iväg för uppvärmning följt av backintervaller. Första löppasset efter maran. Jag kortade ner den tänkta backen från 300 till 200 meter och körde den sex varv. Pulsen var rätt hög på toppen och benen hade inte riktigt något driv under hela passet. Men så har jag inte sprungit på nästan två veckor, varit sjuk under hela förra veckan och dessutom kickstartat med att instruerat fyra pass (BP x 2 och Cykel x 2) vilket gav träningsvärk deluxe i mina ben. Så efter 5,6 km löpning och minst lika mycket svett (räknat i liter förstås) kände jag mig riktigt nöjd. Då blev det armhävningar 3x10 och plankan 3x1 minut som avslut och där blev jag nöjd som attan.
Annars då? När jag hoppade av tåget i morse drog vi till Hedlandet och köpte kläder och andra viktiga saker..hehe. Och sedan drog vi till café Emma Grön och tog smarrfika. Sedan var det bara att landa i solstolen, läsa lite bok och sedan dra iväg på lite löpning. Nu är jag färdigduschad och väntar på grillmiddag. Nice!
Landet
Nu tar jag tåget till landet några dagar. Jag ska springa intervaller, gå skogspromenader, äta, sova och njuta av några dagars ledighet. Jag kommer tillbaka med nya krafter innan jag får semester på riktigt! Underbart!
24 juli 2012
God morgon!
Jag har ont i framsida lår. Ni vet sådan där skön smärta efter att man gjort något ansträngande. Jag brukar dock inte känna av framsida lår särskilt mycket, men så är fallet idag. Dessutom var jag i Thailand i natt. Det var så grymt härligt. Inte konstigt att jag slumrade till på tuben på väg till jobbet. Jag ville väl tillbaka.. Två dagar till, sedan drar jag iväg en liten långweekend till landet. Det ska bli så nedrans skönt. Löpning, gillning, sömn, mys och kanske lite sol och bad?
I söndags blev det spontanhäng med bästa Läktargrannarna. Picknick i det gröna och sedan film och så mycket äppelpaj att det nästan sprutade ur öronen. Men ska det vara så ska det. Här kommer några pics.
Sweety pie Sanna med grillspettet i hösta hugg.
Jääätteroligt att kasta äpplen och försöka träffa ett träd, en lampstolpe eller något annat träffbart..
Idag är det cykeldax för mig. Kom och cykla med mig klockan 18 på Medis. Aah, jag längtar efter att få svettas ut denna lite envisa förkylning. Efter att ha vickat bort alla mina fem (!) klasser förra veckan finns ju helt klart energin och glädjen med mig denna vecka. Jag är mer redo than ever!
Formen
Formen är en liten rackare som snabbt kan försvinna om man inte underhåller den. Men det bästa är att det brukar gå ganska lätt att hitta den igen om man bara varit regelbunden med den tidigare. Ja, vart vill jag komma med detta? En och en halv vecka (nästan två) utan min måndagspump kändes idag. Framförallt i axlarna. Aouch! Men jisses så kul jag hade. Grymma, söta och duktiga atleter har jag på mina klasser, som dessutom ger allt. Detta var min sista måndagspump på sommarschemat. Nästa gång är det höstschema och stundande ny release som gäller. Men först sommar och semester. YEAH!
Blue boy
Jag var på kryssning i fredags med en hög grabbar. Det var mycket trevligt. Och underbart med tax free för en shoppingsugen kvinna som jag. Denna gång blev det en foundation från Clarins som jag efter att ha smetat på den en gång gillar starkt och ett nytt lack från Chanel, Blue boy, som jag fick experthjälp att välja ut. Även detta är testat och jag gillar't.
Apple pie
Igår kände jag att det var på sin plats med en äppelpaj. Sagt och gjort. Jag drog hem och skalade äpplen och fick till en smarrig paj som jag cyklade med till päronen. Där avnjöts den utomhus efter en superb tonfisklåda med ris och sallad. Det kallar jag riktig sommar och en riktigt härlig kväll sådär en torsdag mitt i juli.
Receptet är busenkelt.
Ingredienser
Fem lagom stora äpplen
1 dl socker
Eventuellt lite kanel
150 gram smör
3 dl vetemjöl
1 msk socker
Gör så här
1. Ta fram en pajform och smöra den om du vill. Jag missade visst detta moment.
2. Skala, kärna ur och skiva äpplena i tunna skivor och lägg dem i formen. Häll över sockret och ev kanelen
3. Rör ihop margarin och mjöl. Margarinet får gärna vara klumpigt, finfördelning behöver inte tänkas på här.
4. Häll över margarin-mjölblandningen över äpplena och strö över matskeden socker.
5. Skjuts in i ugnen på 200-225° i ca 20 minuter. Avnjut med vaniljsås/grädde/glass. Klart!
Släpp mig
När skirvbordet är täckt med toarullar (näsdukar på rulle någon?), nässpray, rör med vitaminpillerutter och lite annat som kan vara bra för förkylningsvägran då är det konstigt att den (förkylningen) tar ett sånt starkt grepp om mig. Vad sjutton liksom?!
Igår spanade jag in på min fullproppade Body pump som jag egentligen skulle instruerat, och blev nästan lite ledsen i ögat. Det känns konstigt att stå och kika in på sin egen klass. Nästan så man känner sig lite som en brottsling som smyger omkring. Haha, okej det var en överdrift deluxe. Men tråkigt var det hur som helst. På måndag har jag nästa klass och den ska jag köra. Nu får fökyldningen ta och släppa taget.
There she goes
Snuvig och eländig. Nä inte så eländig faktiskt. Jag håller humöret uppe. Dock kan jag inte träna vilket är lite surt för min träningssugna kropp. Jag har fått vicka bort fem klasser denna vecka. Inte alls roligt. Men det är kanske bra att kroppen får lite vila efter Maran och att mina trasiga fötter får läka i fred? I alla fall, jag vore glad om jag kan springa en runda på söndag. Det blir mitt mål. Om jag är frisk vill säga.
Taio Cruz - There she goes
Fyra dagar på Stadion
Jag ligger nerbäddadd och käkar godis och spanar Djurgården - Norrköping. Godiset smakar inte gott, jag vill vara ute denna fina kväll och dammit så var det 1-1 i fotbollen igen. Herreje. Jag skulle gärna stått på Stadion och hejat fram Djurgården till tre härliga poäng, men jag får glädjas att jag faktiskt hängt på Stadion tre dagar i rad nu. I fredags var jag inne en sväng på Stadion för att kontrollera fotbollsgräset (jodå, det såg välansat ut) och förstås känna på löparbanan. I lördags var det ju Marathon (för tusan!!) och igår var jag där på Stadionfesten. Jaja, nu börjar nosen rinna, så jag ska väl ta och varva ner ett par hekto kanske..
Stadiongräset godkänt..
..och löpbanan likaså
Sjukling
Buhu, jag är sjuk. Inte jättesjuk och inte jätteseg. Men ont i halsen har jag. Sjukt ont i halsen. Det innebär att jag får vicka bort mina två pass idag. Lunchcykel och min fina Body pump ikväll. Sjukt tråkigt tycker jag, framförallt eftersom jag bara kör en vecka till för att sedan ta en månads semester från mina klasser. Men så är det. Jag är mest tacksam för att detta dyker upp nu, efter maran, och inte dök upp någon gång under förra veckan. Usch vad tråkigt det hade varit att missa Jubileumsmarathon som nu, två dagar efteråt, känns hur bra som helst. Jag bara längtar efter att få sätta tänderna i en ny utmaning. Men först får utmaningen bli att bli frisk. Nu: C-vitamin.
Ha en fin dag!
Min marathondebut
En grynig Emma gör tummen upp innan start
Så var den gjord - marathondebuten på Jubileumsmarathon 2012. Innan loppet var jag, som ni kanske vet, hur nervös som helst. Jag kunde liksom inte se mig själv komma i mål även om jag visste att jag inte skulle ge upp förrän jag hade den efterlängtade medaljen runt halsen. Jag valde att springa i långa tights från Nike eftersom jag tycker dessa ger ett skönt stöd för smalben och benhinnor och min nya neongula t-shirt från samma märke med Fast på bröstet. Det kan ju inte gå fel liksom. Loppet då? Benen pinnade på som tusan i början och jag försökte hindra dem från att springa för snabbt. De första nio kilometrarna försvann innan jag hann blinka typ. Efter 13 kilometer kände jag av skavsår på höger fot och tankarna hann vimla iväg hur tusan jag ska klara 2,9 mil till med skavsår. Men jag bet ihop och fortsatte och på något sätt glömde jag bort det onda. Vid 15 kilometer såg jag mina fantastiska vänner och fick en liten nytändning. Men någonstans vid 18-19 kilometer fick jag håll och ont precis under hjärtat. Hade jag druckit för mycket vatten kanske? Denna smärta stannade mer eller mindre kvar under resten av sträckan vilket gjorde det hela rätt tungt, tyngre än vad det hade behövt vara. I alla fall. Vid vändpunkten, 20 kilometer, kände man att man var på väg hem igen, men det som var kvar kändes långt och överjävligt rent ut sagt. Kilometern fram till halvmarathon var lång och vid vändpunkten hade jag alltså inte gjort hälften ännu. Men jag tänkte om, blickade upp och insåg vilken hejdundrande upplevelse detta var. Mitt allra första marathon och vädret var precis lagom. Det gav mig nästan lite rysningar. Efter 26 kilometer stötte jag på min trogna hejaklack igen vilket var välbehövligt. Sedan var det bara att trampa kilometrar. Hela sträckan från 26 kilometer nästan in till Stadion har flutit ihop till något som bara gjordes, med tunga ben och ett jäkla tryck under bröstet. Kilometrarna rullade på, men i ett mycket långsammare tempo än tidigare. Efter 30 kilometer började varje steg kännas lite mer, så det var bara att plocka fram viljan. Nu var det jobbigare att gå än att spring. Bra i och för sig, men jag vet inte om tempot var något att jubla över för det. Sedan var det bara att trampa backar och kilometrarna blev längre och längre. Gissa glädjen när jag hörde Stadion på håll och när jag sedan fick springa in genom valvet, ta till vänster, passera Jubileumsmarathondistansen på 40 075 meter och fortsätta de två lååånga kilometrarna för att komma in på Stadion igen och spurta in den officiella marathondistansen på 42 195 meter med mina fantastiska vänners hjälp. Lycka - jag gjorde det! Vidare sedan till Östermalms IP för att få sin finisher t-shirt och nöjt gå mot tuben för att komma hem. Älskade hem!
Såhär glad var jag nog inte - egentligen. Men man måste ju visa sig från sin bästa sida. Energi!
När jag träffade mina vänner vid 26 kilometer sa jag "Aldrig mer, det här gör jag aldrig om" Men nu, såhär ett dyng efteråt har jag tänkt om. Det här var ju en grym upplevelse (i alla fall efteråt) och den känslan att springa in på Stadion var ovärderlig. Och den känslan vill man helt klart uppleva igen. Nu vill jag ju bli bra på det här. Jag vill köra Sthlm marathon. Jag vill få en bättre tid, vilket nog blir möjligt med en något (vad jag hört) lättare bana och med ett marathonlopp som uppvärmning i bagaget. Man vet vad man ger sig in på liksom.
En lång sammanfattning blev det. Nu ska jag vila lite efter nattens ickesömn. Det är en glad Emma som klarade sitt mål att ta sig runt på sin första mara någonsin. Nu kan det bara bli bättre! Tjohoo!
Stadionfesten
Nu har jag, med nöd och näppe, tagit mig till Stadion igen för Stadionfesten. Det känns härligt i magen att vara här igen, både för den goda maten vi får och för gårdagens fantastiska känsla att ta sig i mål efter ett fullföljt marathon. Wallmans uppträder och jag mår mer än bra. Höften smärtar och ben och fötter likaså. Men vad gör det när jag har min medalj? Tydligen var det 7 905 som startade och 7 652 som fullföljde loppet. Grymt ju!
Nu hoppas jag mest att min aptit ska återvända, jag har inte direkt känt något sug sedan loppet igår. Men allt har sin tid och just nu är det njuta som gäller.
Jag gjorde det!!!
Jag kom i mål och jag är så nöjd! Det blev verkligen ingen tid att prata om, men min Garmin sa 42,42 (!!!) kilometer på fem timmer och åtta minuter. Det var backigt, det var jobbigt, det var tungt, det gjorde ont. Men jag klarade det. Mitt mål sedan juli förra året är infriat. Just nu har jag två världsstora blåsor på fötterna, det kryper i benen och jag har ont mest överallt. Men - jag gjorde det!!!
Jodå, den är på riktigt!
Något utförligare kommer imorgon. Nu ska jag ner och äta pizza för att kompensera för alla tappade kalorier. BRA DAG!!!
Dagen är kommen
Då var lördagen den 14 juli 2012 här. Den här dagen bokade jag redan för ett år sedan, då jag lyckades knipa min marathonplats, och jag började ladda för att springa mitt första marathon..ever! Så, hur känns det nu? Visst är jag nervös. Sjukt nervös. Men det finns inte så mycket mer att göra nu än att ladda med frukost och dryck, klä på sig sina kläder och tala om för sig själv att det här klarar man. Och hoppas att psyket lyssnar på mig och att benen pinnar på även när det känns tungt och gör ont.
Till frukost försökte jag undvika allt vad fibrer heter i allra största mån. Jag körde på naturell youghurt, mandlar, solrosfrön, russin och havregryn samt en ljus fralla med ost och smör. Jag var inte hungrig alls, men inser att jag behöver all energi jag kan få utan att bli tung i kroppen.
Frukost för en mara - såklart!
Nu kör vi!
En dag kvar
Nervositeten kommer och går. Men om ett dygn och lite till är jag nog strax påväg till mål. Åh, den känslan, det är den jag vill åt. Och medaljen. Och prestationen. Och känslan efteråt. Det är där mitt fokus måste ligga när det går emot och känns tungt. Idag har jag laddat med mycket mat. Och Kan Jang och c-vitamin. Nu blir det film och godis.
C-vitamin med hallonsmak, persika (eller vad det nu är..?) och så Kan Jang.
Här hämtade jag ut min nummerlapp och sedan tog jag en sväng in på Stadion och kände på fotbollsgräset
Min nummerlapp. Om det vill sig väl imorgon ska den sparas på ett säkert ställe
Vädret imorgon. Jag är glad att det inte är 35+ och sol..
Nu ska jag käka min uppladdningssushi och sedan fixa det mesta inför imorgon. Pepp!
Fredag
Godmorgon världen!
Dagens tankar virvlar runt. Vilket tempo ska jag hålla? Vilket tempo kan jag hålla? Vad ska jag äta till frukost? Mellanmål? Jag måste ha tankarna på rätt plats, jag måste fortsätta när det är tungt. Fokus, kvinna! Nu blir det jobb, mellanmål, jobb, lunch, jobb, mellanmål, jobb, snacks, jobb, hämta nummerlapp (aaahh, nu är det på riktigt!), mat, film och ladda, ladda, ladda! Haha, tycker ni jag är nojjig? Det här är nog bara hälften av vad jag känner. Men äh, det är mitt egna val att ställa upp men samtidigt måste jag tillåta mig vara nervös. Men kroppen är en cool manick och klarar mer än vad man tror. Enough said. Nu: jobb.
Kanske kan jag dra tankarna till mig relaxhelg på landet, med god mat och mysiga mellanmål? Så ska sommaren fortsätta. Efter lördag..
Dagens tankar om Marathon
Idag har jag varit ute och sprungit. 4,18 kilometer för att vara exakt. Det var tungt stundtals, vilket förmodligen kan bero på den stora pannkakslunchen jag satte i mig idag. Annars då? Jag pendlar lite mellan hopp (hey, det här klarar jag, det är en upplevelse, coolt osv) och förtvivlan (hjälp, tänk om min kropp strejkar eller mitt psyke sviker osv osv). Det är en kul grej, visst. Men det är långt också. Ja, ni ser.
Nu ska jag i alla fall, efter en liten efter-dusch-prommis, slå mig ner i soffan för film och godis. Min halva burk majs jag just satte i mig ligger fint i magen. Haha. Jag önskar er en fin sommarkväll. Ta hand om varandra.
En bra dag
Efter en nästan fullproppad Body pump i Kista idag blev det jobb och sedan eftermiddagshäng med min mor. Vi startade med att länsa apoteket på allt som kan motverka en eventuell förkylning. Tre rör c-vitamin i olika smaker och Kan Jang. Jag har känt något som är på G i halsen. Men jag ska inte bli sjuk. Dessutom ska jag börja dricka b-vitaminbrus för hårets skull. Och så vanliga vitaminer och mineraler såklart.
Det bästa är att det är gott också. I alla fall brustabletterna
Efter det var det dax att leta lite kläder till min mor. Och jag lyckades knipa en supernice sjal inne på H&M. Den kan också vara bra för att motverka förkylning, att hålla halsen borta från drag. Motivering för ett bra köp alltså.
Hääärliga färger och finfint mönster. Jag kunde inte motstå
När man har shoppat blir man hungrig. Helt naturligt. Så vi slog ner våra rumpor på Pizza hut och åt två sjukt goda pizzor och jag drack Kan Jang och vitaminbrus med ananassmak till.
Sedan prommade vi till Gamla stan och pratade om ditten och datten. Och framförallt fick jag lufta min nervositet inför Jubileumsmarathon och få lite peppande ord från min fina mor.
Älskade Sthlm
Nu ska jag banne mig gå och sova. Snart. Imorgon ska jag ge mig ut (eller stanna inne på löpband) på lite löpning, förmodligen sista passet inför lördag. Pepp!
Tisdag
Härliga tisdag! Idag drog jag och en kollega ut till Barkarby för att checka läget. Och hem kom jag med gaanska många shoppingkassar. Men innan jag hann hem och lämna alla kassar var det dax att instruera en Cykel på Medis. Hej vilket drag. Grymma cyklister som körde gärnet, och så gjorde även jag. Det märktes på pölen under cykeln vill jag lova. Svett och endorfiner efter en lyckad cykelklass, lyckad shoppingdag med lyckat pit stop på Wayne's för lite kaffe.
Kaffe med mmmjölk
Skor, kläder, träningskläder. Lyckat!
Nu har jag lovat mig själv att gå och sussa klockan tio varje dag fram till lördag. Okej, det är redan kört för idag, med ju tidigare desto bättre. Imorgon ser jag fram emot en lunch-Body pump, efter-jobbet-date med mamma och så tidigt sömn förstås. Later!
Film
Alltså jag måste bara tipsa om en härlig feel good-film som vi såg igår. En actionkomedi som mer upplevdes som en romantisk komedi. This means war med bland andra en grym Reese Witherspoon fick oss att skratta både en och tre gånger. Se den!
Nu är jag på väg till jobbet och senare idag blir det Cykel 55 på Medis. Kom och trampa med mig! Kram!
Hungrig!
Woho, appen fungerar!!
Haha, hej hej! Nu är jag på G hem från dagens Body pump-klass. Jag brukar vara bortskämd med fulla måndagsklasser men idag kände man av semestern, helt klart. Kroppen kände jag också av. Den hade inte samma sting som den brukar. Kanske är kroppen också inställd på semesterläge? Well well, nu är jag hungrig som en gris och ska hem och kasta mig över maten. Frågan är bara vilken mat.. Time will tell.
Måndag
Måndag och lite närmre semester. Jag har suttit halva dagen (jo, typ!) och försökt få bukt med bilduppladdning hit. Utan resultat, så detta får bli ett bildlöst inlägg. Hur som helst. Om en liten stund ska jag dra iväg och instruera en Body pump och jag är laddad till tusen, trots denna trötta tysta måndag!
Min helg på landet gjorde mig gott och jag är redan redo att dra iväg igen. Då kan jag dra ut på löparrundor som är precis hur långa eller korta jag vill, jag kan köra lite styrka på gräsmattan, och jag kan gå en prommis eller två utan att ha någon mara som spökar i bakhuvudet eller något långdistanslopp att träna inför.
Jaja, det där med bilder tar vi en annan gång. Kanske när mobilappen börjar fungera eller när bildverktyget vill samarbeta. Man vet aldrig när det sker.. Ha en bra dag så länge!
Lördagens löpning
Gårdagens tanke om långlöp stämde. Dock mer i tid än distans. Eller ja, två mil är ju rätt långt, men fortfarande bara halva maran. Men hela rundan blev en halvt nära dödens-upplevelse då kroppen strejkade totalt. Jag mådde dåligt flera timmar efteråt. Illamående, ont i kroppen och en hjärtklappning som inte var av denna värld. Ett tag var jag riktigt rädd faktiskt. Först nu, efter ett dygn och lite till har jag hämtat mig fullständigt. Jag vet inte om det kan ha varit vätskebrist, en gassande sol tillsammans med begränsat intag av syre eller en kropp som bar på något virus. Hur som helst är det nya tag nu med mindre än en vecka kvar till Marathon.
Det positiva med rundan då? Det gäller ju att plocka fram det positiva mitt i allt. Jag fick lite färg i fejset, jag hade pigga ben i alla fall de första tre (?) kilometrarna och jag fick springa i landetmiljö även om jag inte njöt av det just då. Dessutom hade jag bästa föräldrarna som cyklade och mötte mig med vatten. Värt!
Fredag
Jo jag vet. Det är söndag idag. Men det var fredag. I förrgår. Och då var det en härlig landethelg som väntade. Vi burade in Ejla (ooh, får lite ont i hjärtat varje gång) och drog iväg till skogen. Där kunde man slappna av, gå barfota, sitta på altanen, låta Ejla springa ute en stund tills hon upptäckte att det var rätt läskigt ute i vida världen, grilla och bara vara. Mycket skönt och välbehövligt. Att vädret var grymt och vi kunde sitta ute halva natten var dessutom ett plus.
Lördagslöp
Jag har det underbart på landet. Men nu är det snart dax för långlöp. Det är konstigt hur kroppen reagerar. Jag är lite skakis och halvt nervös för att dra ut och springa. Egentligen är det ju bara att tala om för benen vad de ska göra. Ena foten framför den andra liksom. Men ändå är psyket med och spökar lite. Hur som helst. Nu ska jag bege mig iväg. En vecka kvar till fyrtiontvå komma två kilometer. Jösses.
Jag kommer tillbaka senare med en liten recension av dagens löp. Wish me luck!
Jag vill ut
Det har varit full rulle den senaste veckan. Tankarna har dessutom fladdrat runt mer än vanligt. Jag har ju den där maran att genomföra. Och uppladdningen har inte varit den bästa. Förkylning, trötta ben, trött kropp och nu har jag ont i ett knä. Inget som känns så värst mycket i och för sig. Men ändå. Jag är så nervös att det kryper i kroppen på mig. Marathon. En petitess tänker vissa. En superlång sträcka att ta sig runt säger jag. En vecka och två dagar kvar..
Lilla Sällskapet - Jag vill ut
Nu har jag precis (okej, inte precis, men nästan precis) ätit middag efter att ha instruerat en Cykel på Odenplan. Nu ska jag slänga in mitt svettiga tryne i duschen och sedan ska jag försöka varva ner och sova. Sömn är ju också en slags uppladdning inför vad som komma skall.
Kram på er, bättre update kommer imorgon! Då är det ju fredag. Bästa!
Veckans träning vecka 26
Här kommer förra veckan träning med hela tre dagars vila på reken. Halleluja.
Måndag: Instruera en fullsmockad Body pump
Tisdag: Löpning 5 km på en (för mig) rekordtid..tror jag
Onsdag: Instruera Body pump. Instruera Cykel 45
Torsdag: Löpning backintervaller. Totalt 8,5 km
Fredag: VILA
Lördag: VILA
Söndag: VILA
Helgen
I fredags var det 25-årskalas i Eskilstuna. Vi tog tåget dit efter jobbet och hade en grymt trevlig afton. Mat, dans, mysik, quiz och andra trevligheter. Jag var inte direkt pigg när jag vaknade, men det var inget som hotellfrukosten inte kunde råda bot på. Efter en toppenfrulle tog vi tåget hem och jag hade en lugn myseftermiddag ute på loftgången i solen med en vän. I söndags blev det lite stanhäng och sedan bio. Vi såg Prometheus, som väl kanske inte var den bästa film jag sett. Den var välgjord, men storyn skulle jag gärna ändrat lite på..
